Ja, det satte Vasabladets Annika Aho idag i sin kolumn. Läs den alla ni som har tillgång till Vasabladet. Det handlar om jogging.

Med en snart 30 årig personlig erfarenhet av jogging vill jag påstå att det fanns substans i texten. Dock väl medveten om att motionsformen inte passar precis alla.

Livsmedelspriserna har stigit kraftigt på senare tid. Dock inte priset på potatisen som är den tredje största grödan i världen. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation slår nu ett slag för potatisen och utser 2008 till potatisens år.

Tanken är att potatisen skall odlas ännu mer globalt sett och få större betydelse för världens svältande befolkning. Potatisodlingarna är bevisligen energitäta.

Idén har också fått kritik, eftersom studier visar att potatis ökar risken för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. En framstående forskare vid Harvard, Walter Willet tycker t.o.m. att initiativet är oansvarigt. Sett ur västvärldens perspektiv är det kanske lätt att hålla med.

Här handlar det om två globala problem, nämligen överflödet och fetman som ställs mot fattigdom och svält. Skulle det inte vara logiskt att anta att receptet eventuellt är olika när dessa problem skall lösas?

i serien media och journalistik. Här kommer delar av Iltalehtis dagsfärska bidrag till OS rapporteringen.

Visst förnimmer man den sanna olympiska andan?

Jag vet inget om journalistik. Åtminstone förstår jag mig inte på den. Borde förståss ha så mycket förstånd att jag håller tyst då. Men inte ens det kan jag.

Jag tänker nu på svenska sportjournalister och OS-rapporteringen. Sverige jagar febrilt medaljer. Brottaren Ara Abrahamian vann en bronsmedalj. Den kastade han bort och blev därefter diskad. Den bedriften blev han lovordad för. En sumpad medalj för Sverige gjorde honom till hjälte.

Häcklöperskan Susanna Kallur jagade också en medalj. Hon fick ingen för hon snubblade och föll. Nu är hon den riktigt stora svikaren och hackkycklingen. Journalisternas frågor haglar medan tårarna rinner.

Medaljen som Sverige redan vunnit behövdes alltså inte. Medaljen som man ännu inte vunnit, den skulle ha behövts. Allt enligt framställningen i svensk media. Som sagt, journalistiken förstår jag mig inte på.

Har ända hittills trott att Vasabladet och Österbottens Tidning skulle vara seriösa dagstidningar. Efter att båda har denna nyhet som förstasidesnyhet på nätet är jag synnerligen tveksam. Är jag helt vilsen? Första april torde det inte vara heller.

Kanske dags att säga upp både Bladet och bloggen.

Idag löptes Helsinki City Maraton, för 28.e gången. Där brukar jag vara med, men tyvärr inte i år. Kroppen har sagt ifrån hela sommaren när det gäller löpning. Jag vet inte varför. Att göra något med våld går inte. Lite har jag försökt mana på, men nej.

Idag arrangerades det 75 km långa Nykarlebyloppet på cykel med över 200 deltagare. Och Nykarleby bjöd på ett mycket bättre väder än Helsingfors. Cykelloppet fick tjäna som ersättare för maratonloppet. Av någon anledning har kroppen accepterat cyklingen bättre än löpning i år. Fast någon cyklist är jag inte, kommer säkerligen inte att bli heller.

Men det blev en rätt angenäm tur i Nykarlebynejden. Jag gjorde ett optimistiskt försök att följa tätklungan från start. Men efter knappa 20 km halkade jag efter. Ett resultat av slarv, orutin, ouppmärksamhet och bristande självförtroende.

Resten av loppet blev en relativt lätt resa, fast ryckigt och knyckigt. Samarbetsvilja saknades nästan helt i vår 7-mannaklunga. Sluttiden blev 8 sekunder bättre än i fjol. Det tyder väl på stabil form, eller hur?  🙂

som vanligt. Drygt ett dygn försenad skall jag nu lägga upp några bilder från gårdagens happening, -Konstens natt.

Besökte bl.a. Ateljé Torni, Konsthallen, Rolf Holms ateljé och Vaasan Yrittäjäts kontor. Där träffade jag självaste Juhani Palmu.

Givetvis blev det att kolla in Samba Sisters svängiga framfart genom stan. Lika obligatoriskt var Gubbrockarnas uppträdande i Inre hamnen. Inte så rockigt och svängit där som vanligt. Men mycket folk.

Enda negativa med Konstens natt är att man inte hinner just med något under en kvällsstund. Man missar faktisk det mesta.

Besökte äntligen bostadsmässan igår. Mest av nyfikenhet utan några större ambitioner. Mässområdet var en mycket blandad kompott, fast snyggt och stiligt. Det som förvånade lite var de många opraktiska och dåliga lösningarna. Utseendet verkar vara klart viktigare än funktionaliteten. Och hur har folk råd med dessa hus?

Byggandet på havsstranden har lovprisats i de flesta sammanhang. Men vilket hav? På sin höjd kan man tala om havsnära boende. Att bo på stranden till gyttjepöl är något jag inte värderar speciellt högt. Men jag har ju alltid haft ”stinnt ti fata”.

Så heter välkomstdrinken här på holmen. Den serverades också idag.

Smaken kan jag tyvärr inte bjuda på här på bloggen. Men såhär ser den ut. Glaset bör fyllas ända upp till horisonten.

är avklarat. Botniacyklingen alltså.

Deltagarantalet har växt från i fjol med ca 50%. Arrangörerna har tydligen gjort ett gott arbete. Dagens arrangemang hade inga större brister enligt min mening. Och toppenvädret bidrog väl till att de flesta åker hem med övervägande positiva upplevelser.

För egen del är jag hyfsat nöjd med dagens lopp. Putsade fjolårstiden med några minuter trots mindre träning. Det är ju alltid något.

I går var det bloggläsarträff på holmen. Det var Bogarts Fan Club som samlades. Ingen stor skara men desto mer högljudd.

Kan en bloggare ha det bättre?

Jag sätter mjölk i kaffet för det mesta. Också när jag vid enstaka tillfällen tvingas till automatkaffe.

Vad slags mjölk innehåller automaten? Aptiten för automatkaffe med mjölk minskar kanske när man läser följande artikel i SvD.

Men det är så bekvämt när föräldrarna står för mathållningen.

Även detta är väl något av naturens många underverk.

Här är de, -skitungarna.

Eller vad skall de kallas? De som skiter ner våra väggar på sommarstugan.

Vill någon se hur de ser ut?

kvällar lik denhär kan vi räkna med per sommar? Inte många om man frågar mig.

Igår var det allsång vid Hembygdsgården i Terjärv. Den vackra
sommarkvällen var ju som gjord för allsång. Mellan allsångerna
uppträdde både yngre och äldre förmågor. På bilden ser vi när en av de
allra yngsta står för takthållningen.

En av
allsångerna var  ”Slumrande toner”. Orden ”mossbeväxt är
trappan och ogräsen gro” i Alexander Slottes fina dikt för tankarna
till dagens terapi vid föräldragården.

Den
mossbeväxta trappan har dock nyligen fått sin ansiktslyftning. Idag var
det ogräsets (läs gräsets) tur. De övervuxna skifferplattorna lyftes
bort för ett ögonblick. Gräset skyfflades undan och plattorna
monterades tillbaka.

över Pellinge. Längs huvudvägen, småvägar, stigar och broar. En annorlunda dag i en annorlunda miljö.

Vi satsade på ett säkert kort, Haikon Kartano. En blandning av gammalt och nytt. Det gamla får gärna dominera för mig.

Efter lite cykelåkning, solande på takterassen och besök på Spa-avdelningen blir det nu middag i  herrgårdes restaurang. Köket i Haikko brukar inte svika.
<a

Sommarens enda (?) tradition numera är lunchen på Ravintola Merisali i Nådendal. En utsökt men prisvärd lunch i en enastående sommarmiljö. Ett måste helt enkelt.

Utöver lunchen hann vi med en cykellänk fram och tillbaka till färjfästet i Velkua. En tur i rätt krävande terräng. 101,4 km visade GPSen när vi var tillbaka i Åbo. Förhållandena var hur bra som helst, dvs soligt och varmt.

Nu tar vi det säkra före det osäkra och söker oss österut. Vädret i sydösta Finland ser stabilt ut de närmaste dagarna.

Väderprognosen lovade inget vidare väder hos oss idag. Betydligt bättre i sydvästra Finland. Vi drog konsekvenserna av prognosen, packade väskorna och cyklarna i bilen och körde till Nystad i morse.

Prognosen stämde. Soligt och varmt, men rätt blåsigt. Det blev en cykeltur på 60 km i Nystads skärgård.Vägarna var bitvis dåliga,  serveringsställena lyste helt med sin frånvaro men naturen var fin.

Tur i oturen var att fruns punktering kom just innan vi lämnade Nystad. Nytt däck och ny innerslang kunde bekvämt inhandlads i stadens cykelaffär innan start.

Idag blev det att besiktiga banan för Botniacyklingen. Min helt privata alltså. Det blev ett varv runt på cykel. Enda anmärkningen jag kommer på var motvinden mellan Storkyro och Kaitsor.

Länken blev 125 km. Det är det längsta jag någonsin cyklat. Men på något sätt får man väl fira en nyss påbörjad semester.