Det var en upplevelse att få närvara vid några av New Yorks valvakor. De var av ett lite annorlunda format. Mycket folk hade samlats bl.a. vid Times Square och Rockefeller Center.

Det var en förväntansfull folkskara som samlades. Och glädjen var inte att ta miste på när det började bli klart att Obama skulle vinna. Det var mycket rop och skratt i den ljumma höstkvällen.

Tidigare i kväll blev det att kolla in New York Rangers och New York Islanders som möttes i en NHL-match. Det blev en ganska odramatisk historia. Rangers dominerade men Islanders vann.

Marcus Näslund reducerade i slutminuterna sedan Henke Lundkvist lämnat målet. Men det räckte inte till seger. Islandersmålvakten McDonald storspelade.

Det som förvånade mig lite var att hallen var fylld med nästan enbart rangerssupportrar, trots derbyt.

sitter vi på hotellrummet i nionde våningen vid Broadway. Vi tar igen oss lite efter en lång dag i Washington.

New York Marathon alltså. Avklarat låter kanske lite tvångsmässigt. Upplevt är nog ett bättre ord.

Det var en upplevelse, verkligen, att få löpa maraton, påhejad av 2 miljoner åskådare. Och inte vilka åskådare som helst, utan engagerade på ett alldeles obegripligt sätt. Dessutom var det drygt 300 miljoner TV tittare som såg loppet. Men om de hejade vet jag inte.

Vi var i alla fall 38 000 löpare som fick njuta av en fantastisk dag.

Mitt eget lopp var en blandning av löpning och fotografering. Själv tycker jag att jag hann någorlunda med båda.

Efter målgång sökte jag mig till östra sidan av Central Park för heja på min fru som också löpte. Men jag hann inte i tid, det visade sig att hon redan hade passerat. Det harmar ju förståss, men samtidigt är glad att det gick bra för henne.

Vi såg musikalen Mamma Mia för andra gången. Att det skedde på Broadway gjorde inte saken sämre.

Vilken regi och koreografi! Den bästa föreställningen jag någonsin sett.

Vi fick uppleva amerikanarnas halloweenfirande i kväll, riktigt live. NewYork borna, främst ungdomarna, verkar kunna ta ut svängarna ordentligt när det gäller Halloween.

Den största tilldragelsen var givetvis prideparaden som startade i Greenwich Village. Det var ett näst intill hopplöst företag att ens komma i närheten. Lyckades ändå få några bilder efter mycket travande i en hopplös trängsel.

i New York City. Med gemensam morgonjogg i Central Park. Yes!

Hobbyrummet fick en liten ansiktslyftning. Jag blandade friskt både inhemsk och utländsk tapet av varierande kvalitet. Dyraste tapeten hittills i dethär huset!

Idag var det äntligen dags för en långlänk, en av säsongens allra sista får man förmoda. För att inte behöva löpa långlänken helt ensam sökte jag mig till Niinisalo. Där arrangerades nämligen det 4:e Kankaanpää Maraton, med drygt 600 deltagare.

Banan var lätt och arrangemangen fina. Vädret var dessutom soligt och vackert. Lite kyligt vid start men temperaturen steg på eftermiddagen till ca 7°. Ett litet extra plus ger jag arrangören för en stilig medalj.

Jag lyckades hålla ett jämnt tempo loppet igenom. Och därmed kan man väl inte vara annat än nöjd.

Nu blir det att invänta maratonsäsongens avslutning. Det blir om två veckor.

Det är inte allt för ofta jag är är i Niinisalo. Senast jag var där var för 35 år sen. Den gången stod jag mest stilla. På vakt i arméns gråa.

Fick traditionsenligt en T-skjorta i samband med Ruskamaraton tidigare i höst.  Jag tänkte nog för mig själv att den här kommer jag inte att använda. Färgen föll inte direkt i smaken.

Av någon anledning kom jag att prova den i alla fall. Kanske den inte var så dum ändå? De facto har jag hunnit använda den en hel del.

Man(nen) kan tydligen ändra sig!

En av de få gånger det känns sådär halvbra att vara fattig.

Vårt ”postkontor” finns åter mitt i byn. Det flyttade nyligen in i vår sprillans nya mataffär.

För någon dag sen var jag till affären och handlade. Där fick jag en konkret påminnelse om något jag egentligen redan visste. Vi lever i ett teknologisamhälle och helt på teknikens villkor.

Jag råkade nämligen se och höra när några kunder försökte få ut sina postpaket. Det lyckades inte för någon av dem därför att datorn krånglade.

Kunderna stod där med sina lappar. Expediten skulle ha haft en enkel match att räcka över paketen, som fanns på hyllan 2 m ifrån. I stället stod hon och förklarade att datorn är sönder.

Är det så här vi skall ha det?

Debatten efter kauhajokitragedin börjar mattas av. Mycket har skrivits i ämnet, även här på bloggen.

Det finns många åsikter om orsaken, och många åsikter om vad som bör göras. Själv hör jag till dom som inte tror på några enkla patentlösningar. Det handlar om en alldeles för komplicerad problematik.

Vi lever i ett sårbart teknologisamhälle. Vi har just inga möjligheter att skydda oss mot terrorattacker och massakrar typ dem i Jokela och Kauhajoki. Vi kan inte lagstifta oss till ett säkert samhälle.

Människan är en skör varelse. Störda människor har alltid funnits och kommer sannolikt alltid att finnas. Vi bör självfallet ha en tillräcklig vårdapparat som tar hand om just dessa.

Det oroväckande är om vi bidrar till att producera dessa avvikande typer. Dagens samhälle är ett konkurenssamhälle med hårda villkor. Materialismen är ledstjärnan. Det blir allt viktigare att vara något och att kunna hävda sig.

Vilka värderingar får våra unga med sig i livet? Här spelar uppväxtmiljön en väsentlig roll. Min förhoppning är att hemmet och skolan skall kunna fokusera på mjuka värden som åtminstone inte ger näring åt avundsjuka och hat.

Vasabladet berättar i dag att dietisten Inger Öhlund vid Umeå Universitet har i sin doktorsavhandling studerat kosten hos småbarn. Över 300 barn i åldern 6…18 månader ingick.

Hennes forskning kom bl.a fram till att barnen får i sig för mycket mättat fett.

Modersmjölken innehåller ca 25% mättat fett. Konstigt att inte naturen lyckats få fram en bättre produkt. Jag menar så att även dietisterna skulle vara nöjda.

Lena Ph uppträdde på TV ikväll. Jag såg inte på programmet men hörde på med ett halvt öra. TV-programmet kräver knappast något blogginlägg, men jag kom på att jag har några ok bilder av Lena Ph.

Denhär är från 2003

någonsin, avnjuten ikväll. Absolut inget speciellt att fira, men det var så att bäst före datumet kom emot. Cigarren är en present av min fru och köpt på Skansen i Stockholm. Handmade.

Den smakade bra, verkligen.

Cigarren var av märket Irishcoffee och innehåller socker, mandel, choklad, glycos, kaffe, whiskey och konserveringsmedlet E211 (tyvärr). Rekommenderas, men självfallet på egen risk.

Ett av de mer ofattbara projekten i Levi är Levi Spirit i sluttningen på Taalovara. Där plöjs det ner ordentligt med pengar. De första 10 husen blir färdiga i år. Inte mindre än 46 likadana hus är på gång. Försäljningspriset på på husen varierar, men snittpriset lär vara anspråkslösa 1,7 miljoner euro. Själv har jag i alla fall inga planer på att köpa.

Om en ekonomisk depression skulle vara på kommande, eller investeringen bara annars skulle misslyckas, så drabbas till all lycka inga fattiga. Enligt Kauppalehti Vip har Teemu Selänne satsat 11 miljoner på projektet och jag antar att det inte handlar om hans allra sista sparpengar.

Läs mer här!

Nedan ett Levi Spirit hus i morgondimman.

Under de 10 senaste åren har jag på nära håll följt med utvecklingen och utbyggnaden i Levi. Personligen skulle jag redan för länge sen gärna sett en minskad takt. Men vansinnesbyggandet har bara fortsatt. Många kändispersoner och förmögna placerar sina skrytbyggen just i Levi. Ändå tycket jag att myndigheterna har stått för en god planering och utbyggnaden har varit synnerligen systematisk och kontrollerad.

Det gäller att vara innovativ också. Det har kanske investeraren Tauno Mäkelä varit när han nu lanserar boende i glasigglon på Utsuvaara. Säkert en upplevelse att ligga i sängen och se på stjärnorna och norrskenet.

Trots igglons blygsamma storlek saknas ingalunda teknik.  Sängen är motoriserad. Både värme och kyla finns. Ett speciellt värmesystem skall hålla glasen im- och isfria. När jag kollade in igglonen förra veckoslutet blev jag överraskad över den påkostade elinstallationen. Jag tror knappast att mina datakunskaper skulle ha räckt ens för användningen av duschen.

Om igglonens storlek inte räcker finns ett annat och större alternativ. Ett så kallat ”maakammi” med påkostade sviter, diskret placerad i bergssluttningen och delvis under marknivå. Panoramafönstren erbjuder ändå en magnifik utsikt över bl.a. Ounasjoki. Och vad sägs om kylskåp i bastun?

Så något ekologiskt byggande handlar det inte om denna gång heller. Tyvärr.

I Kittilä finns en by som heter Sirkka. En vanlig by med ett par hundra invånare. Åtminstone var det så ännu för några tiotal år tillbaka.

I Sirkka finns några personer med vision. ”Business minded” i högsta grad kan man väl säga. De såg möjligheten inom turistnäringen. De lyckades övertyga politikerna om möjligheterna, och de satsade själva på företagsverksamhet. Och allt resulterade i en våldsam utveckling.

I byn bor fortsättningsvis endast några hundra fast bosatta personer, men antalet bäddplatser är uppe i osannolika 22 000! Byn Sirkka känner inte så många till, det var inget namn för marknadsföringen. Det var däremot namnet på fjället som heter Levi.

Turistnäringens snabba utveckling i Levi har erbjudit arbetsplatser och utkomstmöjligheter för befolkningen. Men exploateringen som bara fortsätter är knappast enbart positiv. Men vem skall stoppa den? Ekonomiska intressen kör över allt och alla. Själv skulle jag föredra en genuin lappländsk vildmark framom exklusiva faciliteter och service.

På bilden nedan ser vi delar av Levi centrum som växer fram i byn Sirkka.

efter gårdagens långlänk skedde helt traditionsenligt i kätkäterrängen. Det blev en drygt 4 timmar lång ”patikointi” i makligt tempo via toppen på Kätkä. Från stugan blev det ca 20 km.

Någon trängsel rådde inte på vandringslederna. Det har det väl aldrig varit, men lite förvånande är att så få söker sig ut i naturen. Restaurangerna som visade Formel 1 drog betydligt bättre. Folk finns här i massor. Det ser man tydligast kvälls- och nattetid.

När man är ute och rör på sig träffar man folk. Idag hade jag nöjet att träffa flera gamla bekanta. Kom även i kontakt med några som jag inte träffat tidigare.

Dessa typer som ställde upp på bild kommer eventuellt från terjärvhållet, eller något ditåt.

på Vasamaraton förra lördagen ställde jag mig på startlinjen igen. Idag var det Ruskamaraton i Levi som gällde. Jag förväntade mig inte samma fullträff idag och det blev det inte heller. Men jag ändå helt nöjd med loppet.

Efter löpta 30 km blev benen oförlåtligt tunga. Farten sjönk lite på slutet som så många gånger tidigare. Någon flopp blev det ändå inte.

Lappland visade upp ett härligt höstväder. Klart solsken och endast lite vind.

Och Ruskamaraton drar fortsättningsvis. Har inte hört några siffror, men min bedömning är att idag var det mer löpare än någonsin.

torde vara tillgodosett i och med dagens skörd. Fick lov att söka mig allt längre ut i terrängen, till slut säkert 25 m från sommarstugan. Annars en fantastiskt vacker dag.

med dagens långlänk. Har hittills inte fått till en enda ordentlig långlänk om man bortser från promenaden i Stockholm i början av sommaren. Jag tvekade in i det sista om dagens länk skulle bli av eller inte. Löpning har minst sagt varit motigt denna sommar.

Idag fanns dock förutsättningarna. Långskubbare kom till stan. Det fanns möjlighet att löpa i sällskap och drickaservicen var ordnad. Temperaturen var ca 13 °C, klart solsken, vinden var svag och luften syrerik efter nattens regn. Perfekta förhållanden med andra ord. Långlänken var givetvis Vasa Marathon.

Allt gick över förväntan. Glädjande nog lyckades jag bibehålla farten loppet igenom. Andra varvet gick t.o.m. lite fortare än det första. Och sluttiden blev minuten bättre än i fjol. Ännu är inte undrens tid förbi.

Kanske det blir några lopp till i höst trots allt.

våra lingon. De finns på bekvämt avstånd som vanligt.