Jag har som vana att kolla nyhetsrubrikerna varje morgon. Så också i morse. Det råder knappast något tvivel om vilket som var det största som hänt. Både Iltasanomat och Iltalehti var helt eniga om huvudnyheterna. Kolla bara rubrikerna!

Någon är knäpp. Är det månne jag?

(Förvisso är det jag. Jag läste blaskorna)

Det kom två FM-medaljer till skidklubben idag. Det är vi inte bortskämda med.

Det var ingen inom längdsektionen som vann medaljerna. Det ögonblicket lär vi få vänta på. Men på alpina sidan finns det yngre förmågor, och där är man duktigare.

Ett stort grattis till syskonen Romar för FM-medaljerna i super G!

En av mina favoriter är Janne ”Loffe” Carlsson. Skådespelare, programledare, underhållare och musiker. Jag gillar den gubben, antagligen mycket tack vare hans speciella och avspända sätt att uppträda. Loffe är cool, riktigt cool.

I går kväll spelade Loffe jazz på Doo-Bop tillsammans med Mathias Sandberg, Peter Nordwall och Marcus Söderström. Och det gjorde de bra. En och annan rolig historia hann Loffe också dra mellan låtarna. Efter spelningen fick jag t.o.m. en kort pratstund med honom.

Nedan ses två glada laxar från gårdagskvällen.

Till och med jag hade klarat mig utan den här snön som vräker ner just nu. Mina tankar går till de liv som trafiken skördat idag.

Eller borde helgerna byta plats i almanackan?

Julafton                                                                    Påskafton

För några veckor sen fick jag ett brev från TeliaSonera. Det händer egentligen ganska ofta, men den här gången var det ingen faktura. Det var ett meddelande om att fjolårets verksamhetsberättelse finns att hämta på nätet.

TeliaSonera avstår således från att göra en pappersversion av verksamhetsberättelsen. Det betyder en inbesparing på ca 20 000 kg papper. Plus distributionen.

Det var ett riktigt bra beslut med tanke på miljön. Så länge det handlar om ett enstaka bolag är miljövinsten självfallet en droppe i havet, men vi får hoppas att flera följer efter. För tillfället är slöseriet enormt.

Skogsbolagen, tryckerierna och transportbolagen har eventuellt en annan syn på saken.

I ett skede såg det riktigt bra ut. Strax innan nedsläpp kom Juhani Tamminen in i vår loge och försäkrade att det skulle bli underhållning i kväll. Det blev det också, men utgången blev inte den vi hoppades på. Sport kom inte upp i normal nivå och förlorade mot Jukurit.

En nervpirrande match. Och trots allt en rolig kväll. Ett stort tack till matchvärdarna Aktia och Veritas!

Ytterligare några rader om Engadinmaraton på skidor.

Det var 40:e gången som tävlingen arrangerades. Det är huvudsträckan 42 km som lockar överlägset flest deltagare. Dessutom finns halvmaraton på programmet. Totalt kom ca. 10400 löpare i mål. Med andra ord, inget litet lopp. Loppet var mycket välorganiserat på alla sätt. Allt fungerade med stor precision. Löpartransporten sköttes till största delen av arrangören. Det var tåg och buss som gällde. Transporten ingick i anmälningsavgiften.

Enda anmärkningen på arrangemanget som jag kommer på är startområdets utforming. Påsarna med överdragskläderna skulle lämnas nästan en kilometer från startfållan. Det är inte bra om det är kallt.

Loppet annonseras som ett fristilslopp, vilket betyder att nästan alla åker skating. Två klassiska spår fanns ändå dragna längst till höger vilket överraskade mig lite. Det är således möjligt att skida klassisk. Och varför inte, -stilen är ju fri. De klassiska åkarna hade också en egen startfålla.

Tor Arne Hetland vann. Han skidade sträckan på 1:24.30. Det är faktiskt nästan 30 km/h! Lika imponerande är Katrin Zellers insats. Hon var bara 9 minuter  långsammare.

Den storslagna naturen utgör en mäktig inramning, åtminstone för en plattlänning. Tyvärr drog moln och dis in över trakten precis före start, vilket störde upplevelsen lite. I alla fall fick jag inte riktigt de bilderna jag hade önskat.

Arrangören har ett fint bildspel på hemsidan, lite för mycket bilder bara. Bildspelet hittas här.

Långloppet Engadin är avklarat för min del. Fast längre än 42 km är det inte, och dessutom riktigt lättåkt, åtminstone idag i bra före och medvind. Loppet startar på 1820 m höjd och målgången är på 1670 m. Utförsbacke således.

Loppet går i en storslagen natur i Engadin-dalen i Schweitz. Loppet startar i Maloja och målgången är i S-chanf. Under loppet passerar man orterna Sils Maria, Surlej, St. Moritz, Pontresina, Chamues och Zuoz.

I motsats till många andra lopp så var det ingen trängsel alls efter start. I början åker man ca. 10 km över sjöar och där är det brett preparerat. (Jag passerade 10 km på 31:40 vilket ju visar att det gick undan redan från start). I mitten kommer ett långsammare parti. Mellan St. Moritz och Pontresina var det smalt och åkningen stannade av ibland.  Eter ca 25 km är det åter brett och riktigt lättåkt ända till målet.

Loppet skidas i fristil. Det var riktigt roligt att åter skejta. Jag tror att det är fyra år sedan senast. Med nummer på bröstet alltså. För min del var dagens lopp närmast en söndagsutflykt. Arrangören var oartig nog och placerade mig i 4:e startled. Någon större iver att ”riva till” fanns inte. Jag insåg läget att just idag ta kameran med.  Så åtminstone fyra gånger stannade jag och fotograferade.

Vill ni uppleva ett långlopp som är riktigt lätt, ja då skall ni prova Engadin. Trots syrefattiga förhållanden.

Jag har sällan några riktigt stora förväntningar. Men jag måste erkänna att jag verkligen sett fram emot helgens resa till Engadin i Schweitz. Den här gången fanns nog förväntningarna där. Förväntningar som succesivt förbyttes i frustration och besvikelse. Något som främst Finnair skall tackas för efter att åter en gång lyckats slarva bort allt baggage. Vad gör man på en skidsemester utan skidor och kläder?

Nytt för den här gången är att de lyckades separera baggaget.När väskorna anlände till hotellet efter ett dygn så saknades ännu skidorna. Efter en extra buss- och tågresa till St. Moritz fick vi äntligen tag på skidorna idag på eftermiddagen. Hälften av 3-dagars semestern gick åt till att jaga och vänta på baggaget.

Nu är skidorna vallade och klara för morgondagens lopp. Fina förutsättningar utlovas, -6°C och solsken. Nu är jag plötsligt förväntansfull igen.

Sveriges Television står för en imponerande insats idag som med kamera följer täten hela vägen genom Vasaloppet. Man kan tydligt höra ljudet av åkarnas skidor och stavar. Snöskotern som transporterar TV-teamet hör man däremot inte mycket av. Endast en svävande helikopter stör tystnaden.

Jag hade förmodligen någon form av mental svacka tidigare i vinter när jag fattade det märkliga beslutet att inte åka till Vasaloppet. Jag kunde inte förutse konsekvenserna, det är först nu abstinensbesvären kommit.

Nu är det olika terapiövningar som gäller. Väderleksrapporterna utgör en del. Med nysnö i spåret och temperaturen i närheten av noll kommer det sannolikt att bli glatt i spåren i morgon. Det har aldrig varit mitt favoritföre. Det lindrar alltid lite.

Vem vet , blir det riktigt krångligt före i morgon så kommer TV tittandet att plötsligt förvandlas till ett rent nöje.

I vårt västra grannland har diskussionen om gällande kostråd kommit igång på allvar. Det är väl främst diabetesläkaren Annika Dahlqvist som startat diskussionen. Ett anmärkningsvärt ställningstagande står Dagens Nyheter för, som i lördags behandlar ämnet på ledarplats.

I Finland är det knäpptyst, åtminstone inom media. Få se hur länge till. Åtminstone jag väntar otåligt på en debatt även hos oss.

Det blir nog inget barbesök för mig i kväll. Det brukar det ju vanligtvis inte bli heller.

Ändå har man sina favoritställen. Typ denhär:

För några år sen fick jag böter för fortkörning. *Skäms*.  Incidenten resulterade i ett omedelbart och konkret beslut, nämligen att i min nästa bil skulle jag ha en farthållare. Så blev det också.

Farthållaren visade sig vara precis så bra som jag trodde. Bekväm och samtidigt ett ovärderligt hjälpmedel för en karaktärslös förare som jag. Inte en chans till överhastighet när den var påkopplad. En riktigt bra investering med andra ord.

På något sätt har farthållaren fallit i glömska i vinter. Jag förstår inte riktigt varför, men så har det tyvärr blivit.

Idag fick jag en påminnelse om att den kanske borde användas. Är SÅÅ tacksam för påminnelsen.

Dessa påminnelser finns att fås i olika prisklasser. Känner inte i detalj till priserna men min gick på drygt 500 €. Kanske skulle t.o.m en budgetversion ha räckt?

När jag senaste veckoslut besökte Otepää i Estland så var det mitt första besök i den landsdelen. Otepää är en liten stad med mindre än 3000 invånare. Orten har anor långt tillbaka i historien. Staden är mest känd som en skidort inom längdåkning. Man kan gott säga att Otepää är Estlands skidhuvudstad.

Det som överraskade mig lite är att Otepää också verkar vara en fin sommarstad. Hotellet som jag bodde på ligger vackert vid stranden av Pyhäjärvi. Jag skulle gissa att omgivningen är riktigt lummig och grön sommartid. Jag fick också den uppfattningen att det finns gott om vandringsleder och strövområden i trakten. Rutten runt sjön är ca 12 km.

Hotellen erbjuder billiga paket. Prisnivån på mat och boende är ju betydligt lägre än i Finland. Otepää ligger inte långt borta. Vill man semestra utomlands men ändå på ett bekvämt avstånd kan Tartumaa vara ett bra alternativ.

På väg till Otepää passerar man Tartu, Estlands andra största stad med över 100000 invånare. En intressant stad åtminstone för den historieintresserade.

Har just rundat världscupbanan några varv i Otepää. Den var precis så krävande som jag förväntade mig. Jag vet inte vilka som var värst, uppförs- eller nerförsbackarna. I alla fall gick det så fort utför att jag måste bromsa. Skäms förstås lite.

Det var ett perfekt vinterväder idag, sol och -4 grader.

Att jag befinner mig i Otepää beror givetvis på Tartu Maraton (på skidor) som skulle ordnas i morgon. Men det loppet är inställt på grund av snöbrist. Av någon anledning lyckas jag numera satsa på just de loppen som blir inställda.

BotniaVasan skidades idag i Vörå. Arrangören trotsade envist vädrets makter och ordnade loppet, till glädje för drygt 500 deltagare. Men nog var det på gränsen till det möjliga.

Det var ett synnerligen varierande underlag vi skidade på. Loppet gick på lingonris, plogtiltor, mossa, vatten, is och krossgrus. Men även långa sträckor på snö. Stora delar av loppet kunde skidas i riktigt bra skidspår.

Jag hade förväntat mig ett tyngre före i det varma vädret och efter allt regnande. Men sist och slutligen var föret rätt bra.

För egen del är jag nöjd med dagen. Det gick någon minut långsammare än i fjol, men det var jag beredd på med tanke på årets snöförhållanden. Jag brukar nästan alltid hitta något att anmärka på i min vallning. Men inte idag. Både fäste och glid var helt perfekt.

Jag borde inte ha tagit bästa skidparet idag. Det var jag väl medveten om men huvudet höll inte. Nu har jag några riktigt fula repor i belaget. Men i sportaffären blir de väl glada när de får slipa. Jag gissar att rätt många par behöver slipas efter dagens lopp.

BotniaVasan närmar sig.  Vad får vi för väder? Hur skall man valla? Frågor som de flesta deltagarna säker funderar över nu.

Väderleksrapporterna har alltid sitt intresse, och speciellt nu inför loppet. I kvällens KymmenenUutiset sa Petri Takala något om att ”…ei ihan mahdotonta vaikka merellä tulisi huomenna ukkoskuuroja…”.

Hur vallar man om det blir åska?

Jag vann ett pris för ett tag sen på Protes blogg. Idag var det äntligen dags för prisutdelning.

Priset, ett spinnpump-pass på gymmet satt som hand i handske. Ett av de bättre prisen som utdelats här på bloggen skulle jag tro. Jag tror också att jag infriade förväntningarna vad svettningen beträffar. Puh!

Tackar och bockar!

Dopingmisstankarna mot Kaisa Varis  gör att det åter en gång är tungt att vara finländare. Riktigt tungt. Vissserligen är det fråga om misstankar än så länge, men nog ser det illa ut.

Jag hade förväntat mig en hundraprocentig kontroll från Skidskytteförbundets sida när det gäller Kaisa. Med tanke på det dåliga omdömet hon uppvisat tidigare när det gäller doping. Men alla inblandade är precis lika oskyldiga som vanligt. Hur dum får man vara när man är ute och representerar landet?

Hur skall man våga umgås med utlänningar efter dethär? Nu blir det åter att ligga lågt och försöka dölja sin nationalitet.

Hur länge räcker det att skaffa ny nationalitet? Vilken borde man söka?