Min morfar föddes i New York för 110 år sedan. Föräldrarna var utvandrade finländare. Vid 9 månaders ålder blev han faderlös. Kort efter faderns död kom modern tillsammans med sonen till Finland. Modern valde dock att snart återvända till Amerika. Min morfar blev kvar i Finland, utan både mor och far.

Denna ensamma människa blev ändå rikligt välsignad med efterkommande. År 1983 hölls den första släktträffen. Då var vi ca. 60 personer. Nu, 25 år senare, kan siffran skrivas till drygt 130 personer. Då är alla ingifta, flick- och pojkvänner inräknde.

Idag var var cirka 120 personer samlade till släkträff. Det handlade om min morfars och mormors barn, barnbarn, barnbarns barn och barnbarns barnbarn.

Platsen för träffen var Kortjärvi.

Jubileum 1: Kom just i mål i Stockholm Marathon, som i år firar 30 års jubileum.

Jubileum 2: Det är exakt 20 år sen jag sprang här senast.

Jubileum 3: Det var mitt 70:e maratonlopp.

Något vidare firande föranleder dessa jubiléer inte. Allra minst loppet idag.

Eftersom veckans blogg är historia, till allas lycka, så är det kanske läge att lyfta fram veckans inlägg. Jag har inte läst så många men mitt val är http://bilder.bloggen.fi/singer/?arkiv=2008-05#blog_204979. Med god marginal till följande.

Nallebjörnen ställde till med lite extra uppståndelse utanför kontoret vid mitt gamla jobb i morse. När jag berättade om det vid kaffebordet på mitt nya jobb så var  det en typ som frågade. ”Är du säker på att det inte var skattebjörnen som sökte dig? Han kanske har blivit misstänksam nu när du flyttat bort.”

Det var ju en helt onödig fråga. Jag och skattebjörnen har aldrig haft något otalt med varandra.

Fast nallebjörnen tyckte jag lite synd om…

EU förbereder nya kostråd som på sikt kommer att utgöra grunden också för de nordiska länderna. Hur går dessa förberedelser till? -Jo man låter livsmedelsindustrin göra jobbet och betalar 13 miljoner € för besväret. Fast det är knappast något nytt i dessa sammanhang.

Så här skriver SvD idag.

Man kan klicka på sin boningsort i vänstermarginalen här på bloggen numera. En karta dyker upp i nytt fönster. I fönstret placeras bloggarens hemort på en googlekarta.

Kartan kan ju vara till hjälp om någon vill komma och hälsa på oss bloggande korsholmare. Korsholm heter Mustasaari på finska. Som ni ser ligger Mustasaari ute på Replotlandet dit man kan ta sig bekvämt över en bro nu för tiden. Mustasaari ligger, som kartan visar, uppskattningsvis 5 km från vändplan där vägen slutar.

Så för säkerhets skull, ring innan ni kommer!

Hoppas nu bara att hon börjar gilla den också!

Kolla in denhär. Nyttig och god?

I över 20 år har jag jobbat på ett och samma ställe. Jag har varit priviligerad som fått ha ett jobb som varit intressant, stimulerande och meningsfullt. Men jobbet har också varit ansvarsfullt och tidvis stressigt.

Jag har i stor utsträckning varit min egen herre. En naturlig utveckling på den epoken skulle väl vara att bli friherre. Men av någon anledning blev det inte så. Istället valde jag en något udda lösning, nämligen att bli dräng.

Nu infinner sig den intressanta frågan. Kan en gammal hund verkligen lära sig sitta?

Visst är jag förväntansfull och nyfiken när det gäller det nya. Samtidigt som jag känner vemod över det som nu är slut.

att jag inte varit förkyld en enda gång denna vinter. Det är alldeles unikt. Normalt får jag minst en förkylning under året, vanligtvis i februari-mars.

Är något på tok, månne? Nåja, min avsikt var kanske inte att klaga.

första maj i går i Vasa, Laihia, Tervajoki, Lillkyro och Smedsby.

Hur kan man vara sjuk i baken ännu dagen efter när man firar så lugnt som jag gjorde?

över den goda viljan.

För ett tag sen ringde en man. Han jobbade som konstnär eller något liknande. Han förklarade att han tillsammans med en annan konstnär startat ett ”projekt” som de kallade Den Goda Viljans Arbete. De hade tillsammans skapat en tavla. Tavlan innehöll en dikt och en ikonmålning och den skulle jag få helt gratis. Avsikten var att sprida glädje sade han.

Jag är van att folk ringer och bjuder ut. Men ovan med att något är gratis. Jag gjorde mitt bästa för att reda ut var hunden var begravd. Jag lyckades inte, utan svarade till slut att jag nog är intresserad av tavlan. Och varför skulle jag inte, till och med svenska kungen hade tackat ja till samma erbjudande. Tavlan skulle jag få om en dryg månad. Det var lite leveranstid med inramningen.

I dag ringde mannen. Han skulle personligen komma ut och överlämna tavlan. Åter igen blev jag överraskad, för tavlan var ju riktigt fin.

Varför jag fick erbjudandet har jag inte helt klart för mig men det är antagligen Vaasan Yrittäjät som är kopplingen.

Jag kollade ännu med mannen om jag blir något skyldig. -Nej inget, savarde han. -Det räcker om du är glad.

Gissa om det är lätt att vara glad just nu.

I lördags såg jag en liten snutt av ett program i SVT som heter Psalmtoppen. Det verkar vara en programserie. I programmet presenteras och spelas psalmer, men tydligen också profana melodier. Det skall röstas som vanligt nu för tiden,  och psalmerna skall rangordnas. På andra plats på psalmlistan kom ”Håll mitt hjärta” med Björn Skifs. Nog har väl den låten något sakralt över sig, men hur har man fått den till en psalm? Hur som helst, den är en av mina favoriter i alla fall.

Skidsäsongen alltså. Avslutningsfesten på Norrvalla på fredagkväll var en hellyckad tillställning, med produktinfo, god mat, lagom lite program och mycket tid till umgänge och diskussioner. Ett bra koncept, värt att fortsätta med.

Nu är också skidparen putsade och skyddsparaffinet påsatt. I går plockade jag ner cykeln. Hoppas jag hinner ut några gånger innan nästa säsong. Allt har sin tid.

Leviveckan var sig lik på många sätt. Skidåkning på förmiddagarna när föret är som bäst. Bastu och slappande resten av dagen.

Men veckan bjöd på några överraskningar. Som kanske framgått av bildreportaget så fanns det ovanligt mycket snö. När snötäcket normalt smälter så här års samlas  skräpet och smutspartiklarna på den smältande snöytan. Smutsen sätter sig på skidornas belag och glidet blir dåligt. Nu kom det mera snö under veckan, vilket var positivt. Skidorna hölls rena. Vi körde på på samma paraffin hela veckan (skäms nog lite att erkänna). Dessutom kan en ren och vit nysnö vara en riktig stämningshöjare.

För min del blev det enbart skating, medan det på spinnsidan var klassisk skidåkning som gällde. Som fäste fungerade burkvalla hela veckan. Det är lite ovanligt. Normalt får man ju ta till klister så här års.

Det goda snöläget (115 cm idag i Levi) gör att det sannolikt är skidföre i Lappland flera veckor ännu. Utnyttja läget, ni som har tid och möjlighet!

Asfaltpist idag

After ski

Dagens gåta: Låg lada eller mycket snö?

Saknar helt förmåga att beskriva det väder vi haft idag. Låter helt enkelt bli.

Skating på nypreparerat underlag, -ett sant nöje.

Årets skidsäsong börjar vara till ända. Visserligen snöar det ordentligt just nu men kanske det ändå är dags att sammanfatta.

En sökning i träningsdatabasen visar att den gångna vintern är en av de sämsta under de 12 år som jag har sysslat med motionsskidåkning. Och då menar jag kvantitetmässigt vilket givetvis beror på den snöfattiga vintern. Det är första vintern på 9 år som jag inte får ihop ens till 1000 km. Normalt ligger antalet timmar på skidor runt 100 eller mer. I vinter blev det endast 67 timmar.

Men det finns också positiva saker. Det blev glesare än vanligt med träningspassen på skidor eftersom det var långt till spåret. Andelen alternativa träningspass var större än normalt. Kroppen svarade därför bra på den träning som den fick och jag är mer än nöjd med vad den presterade. Kompletterande träning verkar inte vara bortkastad.

Det blev endast tre långlopp. Men de var dessto bättre. Loppen i Tjeckien och Schweitz är oförglömliga upplevelser (åtminstone fram till demensen?).

Och så kan jag glädja mig åt två nya stämplar i Worldloppet-passet. Jag hade ju snudd på tre, men Tartumaraton blev inställt.

Fast skidsäsongen är inte helt slut. En lapplandsvecka återstår ännu. Den kommer kanske att snygga till siffrorna lite.

Jeppo Undomsorkesters konsert var riktigt bra. Ungdomarna bjöd på en mångsidig repertoar och det blev en riktigt njutbar kväll. Medverkande förutom Ungdomsorkestern var sånggruppen JAM, Geir Rønning, Nina Tapio, Markus Fagervall, Daniel Lindström och Doo-Bop Allstar med Dani Strömbäck, Janne Hyöty, Marcus Söderström och Patrick Lax.

Nina Tapio var bra som vanligt. Men det var nog de andra artisterna också. Jag gillar svängig musik, men jag tror nästan att balladerna gjorde det största intrycket i kväll. Geir Rønnings framförande av ”Håll mitt hjärta” var kvällens höjdpunkt. Om man frågar mig alltså.

Ett stort grattis till frontfigurerna inom orkestern som lyckats få ihop detta häftiga paket!