Vårt ”postkontor” finns åter mitt i byn. Det flyttade nyligen in i vår sprillans nya mataffär.

För någon dag sen var jag till affären och handlade. Där fick jag en konkret påminnelse om något jag egentligen redan visste. Vi lever i ett teknologisamhälle och helt på teknikens villkor.

Jag råkade nämligen se och höra när några kunder försökte få ut sina postpaket. Det lyckades inte för någon av dem därför att datorn krånglade.

Kunderna stod där med sina lappar. Expediten skulle ha haft en enkel match att räcka över paketen, som fanns på hyllan 2 m ifrån. I stället stod hon och förklarade att datorn är sönder.

Är det så här vi skall ha det?

Debatten efter kauhajokitragedin börjar mattas av. Mycket har skrivits i ämnet, även här på bloggen.

Det finns många åsikter om orsaken, och många åsikter om vad som bör göras. Själv hör jag till dom som inte tror på några enkla patentlösningar. Det handlar om en alldeles för komplicerad problematik.

Vi lever i ett sårbart teknologisamhälle. Vi har just inga möjligheter att skydda oss mot terrorattacker och massakrar typ dem i Jokela och Kauhajoki. Vi kan inte lagstifta oss till ett säkert samhälle.

Människan är en skör varelse. Störda människor har alltid funnits och kommer sannolikt alltid att finnas. Vi bör självfallet ha en tillräcklig vårdapparat som tar hand om just dessa.

Det oroväckande är om vi bidrar till att producera dessa avvikande typer. Dagens samhälle är ett konkurenssamhälle med hårda villkor. Materialismen är ledstjärnan. Det blir allt viktigare att vara något och att kunna hävda sig.

Vilka värderingar får våra unga med sig i livet? Här spelar uppväxtmiljön en väsentlig roll. Min förhoppning är att hemmet och skolan skall kunna fokusera på mjuka värden som åtminstone inte ger näring åt avundsjuka och hat.

Vasabladet berättar i dag att dietisten Inger Öhlund vid Umeå Universitet har i sin doktorsavhandling studerat kosten hos småbarn. Över 300 barn i åldern 6…18 månader ingick.

Hennes forskning kom bl.a fram till att barnen får i sig för mycket mättat fett.

Modersmjölken innehåller ca 25% mättat fett. Konstigt att inte naturen lyckats få fram en bättre produkt. Jag menar så att även dietisterna skulle vara nöjda.

Lena Ph uppträdde på TV ikväll. Jag såg inte på programmet men hörde på med ett halvt öra. TV-programmet kräver knappast något blogginlägg, men jag kom på att jag har några ok bilder av Lena Ph.

Denhär är från 2003

någonsin, avnjuten ikväll. Absolut inget speciellt att fira, men det var så att bäst före datumet kom emot. Cigarren är en present av min fru och köpt på Skansen i Stockholm. Handmade.

Den smakade bra, verkligen.

Cigarren var av märket Irishcoffee och innehåller socker, mandel, choklad, glycos, kaffe, whiskey och konserveringsmedlet E211 (tyvärr). Rekommenderas, men självfallet på egen risk.

Ett av de mer ofattbara projekten i Levi är Levi Spirit i sluttningen på Taalovara. Där plöjs det ner ordentligt med pengar. De första 10 husen blir färdiga i år. Inte mindre än 46 likadana hus är på gång. Försäljningspriset på på husen varierar, men snittpriset lär vara anspråkslösa 1,7 miljoner euro. Själv har jag i alla fall inga planer på att köpa.

Om en ekonomisk depression skulle vara på kommande, eller investeringen bara annars skulle misslyckas, så drabbas till all lycka inga fattiga. Enligt Kauppalehti Vip har Teemu Selänne satsat 11 miljoner på projektet och jag antar att det inte handlar om hans allra sista sparpengar.

Läs mer här!

Nedan ett Levi Spirit hus i morgondimman.

Under de 10 senaste åren har jag på nära håll följt med utvecklingen och utbyggnaden i Levi. Personligen skulle jag redan för länge sen gärna sett en minskad takt. Men vansinnesbyggandet har bara fortsatt. Många kändispersoner och förmögna placerar sina skrytbyggen just i Levi. Ändå tycket jag att myndigheterna har stått för en god planering och utbyggnaden har varit synnerligen systematisk och kontrollerad.

Det gäller att vara innovativ också. Det har kanske investeraren Tauno Mäkelä varit när han nu lanserar boende i glasigglon på Utsuvaara. Säkert en upplevelse att ligga i sängen och se på stjärnorna och norrskenet.

Trots igglons blygsamma storlek saknas ingalunda teknik.  Sängen är motoriserad. Både värme och kyla finns. Ett speciellt värmesystem skall hålla glasen im- och isfria. När jag kollade in igglonen förra veckoslutet blev jag överraskad över den påkostade elinstallationen. Jag tror knappast att mina datakunskaper skulle ha räckt ens för användningen av duschen.

Om igglonens storlek inte räcker finns ett annat och större alternativ. Ett så kallat ”maakammi” med påkostade sviter, diskret placerad i bergssluttningen och delvis under marknivå. Panoramafönstren erbjuder ändå en magnifik utsikt över bl.a. Ounasjoki. Och vad sägs om kylskåp i bastun?

Så något ekologiskt byggande handlar det inte om denna gång heller. Tyvärr.

I Kittilä finns en by som heter Sirkka. En vanlig by med ett par hundra invånare. Åtminstone var det så ännu för några tiotal år tillbaka.

I Sirkka finns några personer med vision. ”Business minded” i högsta grad kan man väl säga. De såg möjligheten inom turistnäringen. De lyckades övertyga politikerna om möjligheterna, och de satsade själva på företagsverksamhet. Och allt resulterade i en våldsam utveckling.

I byn bor fortsättningsvis endast några hundra fast bosatta personer, men antalet bäddplatser är uppe i osannolika 22 000! Byn Sirkka känner inte så många till, det var inget namn för marknadsföringen. Det var däremot namnet på fjället som heter Levi.

Turistnäringens snabba utveckling i Levi har erbjudit arbetsplatser och utkomstmöjligheter för befolkningen. Men exploateringen som bara fortsätter är knappast enbart positiv. Men vem skall stoppa den? Ekonomiska intressen kör över allt och alla. Själv skulle jag föredra en genuin lappländsk vildmark framom exklusiva faciliteter och service.

På bilden nedan ser vi delar av Levi centrum som växer fram i byn Sirkka.

efter gårdagens långlänk skedde helt traditionsenligt i kätkäterrängen. Det blev en drygt 4 timmar lång ”patikointi” i makligt tempo via toppen på Kätkä. Från stugan blev det ca 20 km.

Någon trängsel rådde inte på vandringslederna. Det har det väl aldrig varit, men lite förvånande är att så få söker sig ut i naturen. Restaurangerna som visade Formel 1 drog betydligt bättre. Folk finns här i massor. Det ser man tydligast kvälls- och nattetid.

När man är ute och rör på sig träffar man folk. Idag hade jag nöjet att träffa flera gamla bekanta. Kom även i kontakt med några som jag inte träffat tidigare.

Dessa typer som ställde upp på bild kommer eventuellt från terjärvhållet, eller något ditåt.

på Vasamaraton förra lördagen ställde jag mig på startlinjen igen. Idag var det Ruskamaraton i Levi som gällde. Jag förväntade mig inte samma fullträff idag och det blev det inte heller. Men jag ändå helt nöjd med loppet.

Efter löpta 30 km blev benen oförlåtligt tunga. Farten sjönk lite på slutet som så många gånger tidigare. Någon flopp blev det ändå inte.

Lappland visade upp ett härligt höstväder. Klart solsken och endast lite vind.

Och Ruskamaraton drar fortsättningsvis. Har inte hört några siffror, men min bedömning är att idag var det mer löpare än någonsin.

torde vara tillgodosett i och med dagens skörd. Fick lov att söka mig allt längre ut i terrängen, till slut säkert 25 m från sommarstugan. Annars en fantastiskt vacker dag.

med dagens långlänk. Har hittills inte fått till en enda ordentlig långlänk om man bortser från promenaden i Stockholm i början av sommaren. Jag tvekade in i det sista om dagens länk skulle bli av eller inte. Löpning har minst sagt varit motigt denna sommar.

Idag fanns dock förutsättningarna. Långskubbare kom till stan. Det fanns möjlighet att löpa i sällskap och drickaservicen var ordnad. Temperaturen var ca 13 °C, klart solsken, vinden var svag och luften syrerik efter nattens regn. Perfekta förhållanden med andra ord. Långlänken var givetvis Vasa Marathon.

Allt gick över förväntan. Glädjande nog lyckades jag bibehålla farten loppet igenom. Andra varvet gick t.o.m. lite fortare än det första. Och sluttiden blev minuten bättre än i fjol. Ännu är inte undrens tid förbi.

Kanske det blir några lopp till i höst trots allt.

våra lingon. De finns på bekvämt avstånd som vanligt.

Ja, det satte Vasabladets Annika Aho idag i sin kolumn. Läs den alla ni som har tillgång till Vasabladet. Det handlar om jogging.

Med en snart 30 årig personlig erfarenhet av jogging vill jag påstå att det fanns substans i texten. Dock väl medveten om att motionsformen inte passar precis alla.

Livsmedelspriserna har stigit kraftigt på senare tid. Dock inte priset på potatisen som är den tredje största grödan i världen. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation slår nu ett slag för potatisen och utser 2008 till potatisens år.

Tanken är att potatisen skall odlas ännu mer globalt sett och få större betydelse för världens svältande befolkning. Potatisodlingarna är bevisligen energitäta.

Idén har också fått kritik, eftersom studier visar att potatis ökar risken för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. En framstående forskare vid Harvard, Walter Willet tycker t.o.m. att initiativet är oansvarigt. Sett ur västvärldens perspektiv är det kanske lätt att hålla med.

Här handlar det om två globala problem, nämligen överflödet och fetman som ställs mot fattigdom och svält. Skulle det inte vara logiskt att anta att receptet eventuellt är olika när dessa problem skall lösas?

i serien media och journalistik. Här kommer delar av Iltalehtis dagsfärska bidrag till OS rapporteringen.

Visst förnimmer man den sanna olympiska andan?

Jag vet inget om journalistik. Åtminstone förstår jag mig inte på den. Borde förståss ha så mycket förstånd att jag håller tyst då. Men inte ens det kan jag.

Jag tänker nu på svenska sportjournalister och OS-rapporteringen. Sverige jagar febrilt medaljer. Brottaren Ara Abrahamian vann en bronsmedalj. Den kastade han bort och blev därefter diskad. Den bedriften blev han lovordad för. En sumpad medalj för Sverige gjorde honom till hjälte.

Häcklöperskan Susanna Kallur jagade också en medalj. Hon fick ingen för hon snubblade och föll. Nu är hon den riktigt stora svikaren och hackkycklingen. Journalisternas frågor haglar medan tårarna rinner.

Medaljen som Sverige redan vunnit behövdes alltså inte. Medaljen som man ännu inte vunnit, den skulle ha behövts. Allt enligt framställningen i svensk media. Som sagt, journalistiken förstår jag mig inte på.

Har ända hittills trott att Vasabladet och Österbottens Tidning skulle vara seriösa dagstidningar. Efter att båda har denna nyhet som förstasidesnyhet på nätet är jag synnerligen tveksam. Är jag helt vilsen? Första april torde det inte vara heller.

Kanske dags att säga upp både Bladet och bloggen.

Idag löptes Helsinki City Maraton, för 28.e gången. Där brukar jag vara med, men tyvärr inte i år. Kroppen har sagt ifrån hela sommaren när det gäller löpning. Jag vet inte varför. Att göra något med våld går inte. Lite har jag försökt mana på, men nej.

Idag arrangerades det 75 km långa Nykarlebyloppet på cykel med över 200 deltagare. Och Nykarleby bjöd på ett mycket bättre väder än Helsingfors. Cykelloppet fick tjäna som ersättare för maratonloppet. Av någon anledning har kroppen accepterat cyklingen bättre än löpning i år. Fast någon cyklist är jag inte, kommer säkerligen inte att bli heller.

Men det blev en rätt angenäm tur i Nykarlebynejden. Jag gjorde ett optimistiskt försök att följa tätklungan från start. Men efter knappa 20 km halkade jag efter. Ett resultat av slarv, orutin, ouppmärksamhet och bristande självförtroende.

Resten av loppet blev en relativt lätt resa, fast ryckigt och knyckigt. Samarbetsvilja saknades nästan helt i vår 7-mannaklunga. Sluttiden blev 8 sekunder bättre än i fjol. Det tyder väl på stabil form, eller hur?  🙂

som vanligt. Drygt ett dygn försenad skall jag nu lägga upp några bilder från gårdagens happening, -Konstens natt.

Besökte bl.a. Ateljé Torni, Konsthallen, Rolf Holms ateljé och Vaasan Yrittäjäts kontor. Där träffade jag självaste Juhani Palmu.

Givetvis blev det att kolla in Samba Sisters svängiga framfart genom stan. Lika obligatoriskt var Gubbrockarnas uppträdande i Inre hamnen. Inte så rockigt och svängit där som vanligt. Men mycket folk.

Enda negativa med Konstens natt är att man inte hinner just med något under en kvällsstund. Man missar faktisk det mesta.

Besökte äntligen bostadsmässan igår. Mest av nyfikenhet utan några större ambitioner. Mässområdet var en mycket blandad kompott, fast snyggt och stiligt. Det som förvånade lite var de många opraktiska och dåliga lösningarna. Utseendet verkar vara klart viktigare än funktionaliteten. Och hur har folk råd med dessa hus?

Byggandet på havsstranden har lovprisats i de flesta sammanhang. Men vilket hav? På sin höjd kan man tala om havsnära boende. Att bo på stranden till gyttjepöl är något jag inte värderar speciellt högt. Men jag har ju alltid haft ”stinnt ti fata”.

Så heter välkomstdrinken här på holmen. Den serverades också idag.

Smaken kan jag tyvärr inte bjuda på här på bloggen. Men såhär ser den ut. Glaset bör fyllas ända upp till horisonten.

är avklarat. Botniacyklingen alltså.

Deltagarantalet har växt från i fjol med ca 50%. Arrangörerna har tydligen gjort ett gott arbete. Dagens arrangemang hade inga större brister enligt min mening. Och toppenvädret bidrog väl till att de flesta åker hem med övervägande positiva upplevelser.

För egen del är jag hyfsat nöjd med dagens lopp. Putsade fjolårstiden med några minuter trots mindre träning. Det är ju alltid något.