För ett tag sen öppnade jag en flaska whisky, en Chivas Regal med ett innehåll som hunnit bli över 40 år gammalt.

Historien är den att jag fick flaskan i present när jag fyllde 40. Att öppna en 12 årig Chivas Regal hörde inte till vanligheterna i min värld på den tiden så jag ställde undan flaskan i väntan på det rätta tillfället. Det rätta tillfället dök aldrig upp, eller så missade jag det bara. I något skede tog jag beslutet att spara den helt och hållet tills jag fyller 50.

När jag fyllde 50 var det kalas och fest dagen lång. Men inte hemma utan i stan, så det blev inget öppnande den dagen. Som en naturlig följd av denna miss beslöt jag att spara den tills dagen jag fyller 60.

När jag fyllde 60 var vi i Budapest, så naturligtvis missade jag det tillfället också. Nytt tillfälle om 10 år då, det blev att ta sikte på 70-årsdagen.

När jag fyllde 70 var jag också bortrest, men då var jag förutseende nog att ta flaskan med. Att skjuta på öppnandet med ytterligare 10 år var inte att tänka på. En sådan risk var jag inte beredd att ta.

Alltså, på min 70-årsdag öppnade jag äntligen flaskan med den ädla drycken. Whiskyn hade legat på fat i 12 år när jag fick den och jag har sparat flaskan i 30 år. Lite småfestligt att öppna en så gammal flaska. Smaken var ingen höjdare även om doften var bra. Men whiskyn smakade whisky.

Att spara whisky på flaska i många år är inte att rekommendera, inte ifall den skall drickas. Det sker en oxideringsprocess i flaskan som ger en bismak.