Petsmo vandringsled

Vi gick Petsmo vandringsled idag i finvädret, med start från vikminnevägen. Av de österbottniska vandringslederna som vi testat är nog Petsmo vandringsled en av de bättre. Absolut, på min skala då alltså. Varför? Jo, på plussidan kan åtminstone noteras

  • många fina pausställen med vindskydd och grillmöjlighet
  • många alternativ vad gäller längd och vägval med bra skyltning
  • varierad skogsterräng och man passerar många vackra skogstjärn
  • startplats finns på två olika ställen

Petsmoborna har satsat otroliga resurser och talkokraft på denna vandringsled. Vi tackar!

Mera info på petsmobornas hemsida

Böle City Trail

Det ordnas ett motionslopp här i grannskapet som heter Böle City Trail. Start och mål är vid Vikingborg UF i Böle. Jag har aldrig deltagit i loppet, löpning är inget för mig längre. Jag har inte ens bekantat mig med bansträckningen tidigare.

Idag beslöt vi oss för att promenera runt 10 km-slingan. Det blev en positiv upplevelse. Jag blev överraskad av att hela rutten, nästan, går längs skogsstigar. Det hade jag inte förväntat mig. Omgivningen var fin och terrängen så där lagom småkuperad. Trevligt med en så fin rutt så nära.

Cyklonette, -ett minst sagt udda projekt!

Bland de aktiva i Smedsby Hembygdsförening finns några riktiga eldsjälar. Då tänker jag i första hand på våra Teknikveteraner. Under åren har dessa entusiaster renoverat ett stort antal maskiner av alla möjliga slag, små som stora. För tillfället har de ett mycket märkligt projekt på gång. De renoverar nämligen en bil. Eller rättare sagt bygger. En skapelse som är ett mellanting av motorcykel och bil, men som representerar de första stegen i bilens historia. Av den ursprungliga konstruktionen finns endast ett fåtal delar kvar. De enda originaldelarna är framhjulet, dess fjädring och motorhyllan.

Framvagnen till Cyklonette, hittad i stenröse
Framhjulet

Bilen heter Cyklonette och är en trehjuling. Den är byggd i Tyskland, troligen år 1911. Denna bil är det enda exemplaret i Finland. Totalt finns endast ett tiotal museiexemplar bevarade i Europa. Det unika med Cyklonette är att den saknar ratt. Den styrs med hjälp av ett handtag som sitter i ändan på en stång. Med ett enhandsgrepp manövreras hela bilen. Chauffören sitter ensam i framsätet, medan baksätet rymmer två personer.

Den ursprungliga bilen kom till Finland på 1920-talet. Det sägs att det var en Övermarkbo som köpte den när han besökte en ögonläkare i Tyskland. Den blev antagligen skrotad i krigstider eftersom metallmaterial var efterfrågat. Framhjulet, fjädringen och motorhyllan bärgades ur ett stenröse i Molpe långt senare av en av våra teknikveteraner.

Nu har våra eldsjälar jobbat i mer än två år med att forska, undersöka, göra ritningar, konstruera och bygga. I dagsläget finns ett nytt chassi, fjädring, bromsar, bänkar, ett unikt styrsystem och en omonterad motor med koppling.

Det var med hjälp av googlesökningar som motorn hittades. Två alternativ dök upp, ett i Tyskland och ett i Uruguay. Beställning lades på uruguaymotorn och efter några osannolika sammanträffanden landade den så småningom i Smedsby. Av utseendet att döma hade den stått ett antal år i djungeln. Men nu är den putsad och fin.

I Australien finns en annan entusiast som också renoverar en Cyklonette. Han gör saker och ting mycket omsorgsfullt och systematiskt och har har varit till en avgörande hjälp för smedsbyprojektet. Australiensaren har skickat ca 500 bilder av det egna projektet med detalj på detalj. Med hjälp av bilderna har vår chefskonstruktör gjort upp ritning efter ritning. Modeller har byggts i trä, mässingsdetaljer har gjutits och det har svarvats i hemmagarage och verkstäder. Och det har varit mycket jobb vid metallsvarven. Speciellt kopplingen och växellådan imponerar.

Våra entusiaster har i detta skede satt ner tusentals med arbetstimmar på projektet och betalat ur egen ficka. Det behövs mera slantar och antagligen 1000 timmar till innan alla detaljer är gjorda.

Hoppas jag får anledning att återkomma.

Ny skyltning på kommande

Området med Smedsby Hembygdsförening ligger så gott som mitt i byn, men är samtidigt lite undangömt. En skylt vid vägen som skulle upplysa allmänheten om området och verksamheten har lyst med sin frånvaro. Men det blir ändring nu.

Ett av sommarens projekt har varit just en ny skylt. Det kommer att bli en skylt i metall, modell större. Det har brunnit i ässjan hela sommaren och nu börjar vi se resultatet av smedens jobb. Fundamentet vid vägen är också klart. Så i början av nästa säsong kan vi förhoppningsvis resa en ny och fin skylt.

Faltak

För ett par år sen flyttades en gammal smedja från Storgård till Hembygdsföreningens museiområde. Smedjan är verkligen gammal, årtalen 1742, 1746 och 1759 finns inristade i stockväggen. Smedjan hade hunnit fara riktigt illa, det fanns inte mycket mera kvar än stockväggarna. Och knappt det, för i smedjan hade det bokstavligen brunnit i knutarna. Några verkliga eldsjälar inom föreningen valde ändå att varsamt montera ner stommen och flytta den.

Smedjan timrades upp senaste sommar. Den kommer inte att inredas på något sätt. Den gamla stockstommen får berätta sin egen historia åt betraktaren.

Ett av årets talkoprojekt var att lägga taket. Smedjan fick ett faltak. Med handöverfräs gjordes spåren i takbrädorna.

Utställningsrum på kommande

Sedan något år tillbaka deltar jag i Smedsby Hembygdsförenings verksamhet. Under sommarmånaderna är aktiviteten störst och då samlas vi till jobbkväll varje måndag. Eller talko som den typen av arbete heter. Drygt tio personer möter troget upp varje vecka.

I sommar har vi som vanligt haft flera olika projekt på gång. Ett av dem är ett utställningsrum för mindre maskiner och föremål. Rummet bygger vi uppe på hövinden i byggnaden som från början varit fähus. Två personer avdelades för uppdraget i våras, jag hade turen att vara den ena.

Vi är kanske halvvägs nu när säsongen är över för denna gång. Vi fick väggarna riktade och isolerade. Bjälklaget är på plats och innertaket skivat. Nästa sommar fortsätter vi. Då borde rummet bli klart.

Panelbyte

Förra veckan blev det lite byggarbete igen. Jag hjälpte till med panelbyte på en husfasad i Nyköping. Den gamla panelen revs bort, den var över 100 år gammal och pinad av väder och vind. Åldern har gjort sitt åtminstone på det estetiska planet. Det fanns gott om småsprickor på ytan. Men i övrigt var brädorna helt friska. Tunga som bara den tidens tätvuxna virke kunde bli. Dagens snabbväxande skogar ger knappast samma goda kvalitet. Min bedömning är att gamla panelen nog hållit i minst 100 år till. En intressant fråga är då, hur länge håller nya panelen?

Hur som helt, det var trevligt med lite byggande igen mellan varven.

Gammal panel rivs bort från timmerväggen
Nya panelen på plats. Väntar på rödfärg.