Äntligen en cykeltur

Det har blivit sparsamt med cyklandet i sommar. Någon bra anledning till svackan finns knappast. Men i går fick jag sällskap och det var precis vad som behövdes. Det blev en tur till småbåtshamnen i Vikminne, i huvudsak längs skogsvägar. Ingen långlänk direkt men ändå sommarens längsta. Passligt cykelväder dessutom.

Vikminne01290715

Paus i Vikminne

Vacker skärgård

Jag har alltid varit fascinerad av Stockholms skärgård. Av den enkla anledningen att jag tycker att den är vacker.

Någon längre vistelse där har inte blivit av för min del på senare år. Men jag brukar passa på och njuta av det jag ser från sverigebåten när den sakta glider fram. Det har jag också gjort ett par gånger denna sommar.

Tyvärr måste man konstatera att pärlan Stockholms skärgård numera också har sina fläckar. Det har skarvarna sett till.

Holmen i Stockholms skärgård är öde och ful efter skarvarnas framfart.

Holmen i Stockholms skärgård är öde och ful efter skarvarnas framfart.

Besökte Millesgården

Förra veckan när vi var på Lidingö besökte vi också Millesgården. Det var verkligen på tiden. Under 90-talet var vi så gott som årligen till Lidingö i samband med Lidingöloppet men det blev aldrig tid för något museébesök.

Millesgården byggdes av Carl Milles och hans fru Olga Milles och där finns nu deras konstverk samlade. På området finns bl.a. deras ståtliga hus, en skulpturpark och konsthallar. Museéområdet ligger högt och fint i sluttningen mot Värtahamnen. Väl värt ett besök.

Ett sammanträffande

I går åkte vi med båten mellan Stockholm och Helsingfors. Efter att vi bänkat oss i den fullsatta bufférestaurangen sneglade jag (också) på damen som satt snett mittemot. Och visst, var det något bekant över henne! Till min stora förvåning visade det sig vara min kusin Carina som bor, och alltid bott i Sverige. Vi sågs varje sommar som barn, men under de senaste 35 åren har vi träffats endast två gånger om jag kommer rätt ihåg.

Det var ett märkligt sammanträffande! Riktigt kul dessutom.

Carina och Anders

Carina och Anders

Gick Abborrbacken frivilligt!

I serien nostalgiupplevelser har turen nu kommit till Lidingöloppet. I går promenerade vi en kort bit av banan och i dag fortsatte vi med Abborrbacken. Promenerade den både upp och ner i lugnt tempo. Många har hunnit gå i Abborrbacken innan mig, men oftast mycket ofrivilligt.

Abborrbacken är en tung backe på nästan 50 höjdmeter som kommer i slutskedet av Lidingöloppet. Det är lätt att plocka placeringar där om man bara har krafter och orkar löpa. Det är många som tvingas gå, helt eller delvis.

Lidingöloppet är världens största terränglopp. Huvuddistansen är 30 km. Under 80- och 90-talet hann jag delta ett flertal gånger. Men det är 17 år sedan jag senast deltog om jag räknat rätt.

Lidingo02160715

Lidingo01160715

Moln är inte heller fel

Gårdagen var sommarens varmaste så här långt. Skönt att få tillbringa dagen på sommarstugan. Havet och skärgården kommer till sin rätt just dessa dagar. Inte så många under året sist och slutligen.

På kvällskvisten kom ett molnområde in och gav vackra skyar. Också detta värt att ta vara på.

Versio 2