New York Marathon alltså. Avklarat låter kanske lite tvångsmässigt. Upplevt är nog ett bättre ord.

Det var en upplevelse, verkligen, att få löpa maraton, påhejad av 2 miljoner åskådare. Och inte vilka åskådare som helst, utan engagerade på ett alldeles obegripligt sätt. Dessutom var det drygt 300 miljoner TV tittare som såg loppet. Men om de hejade vet jag inte.

Vi var i alla fall 38 000 löpare som fick njuta av en fantastisk dag.

Mitt eget lopp var en blandning av löpning och fotografering. Själv tycker jag att jag hann någorlunda med båda.

Efter målgång sökte jag mig till östra sidan av Central Park för heja på min fru som också löpte. Men jag hann inte i tid, det visade sig att hon redan hade passerat. Det harmar ju förståss, men samtidigt är glad att det gick bra för henne.