Vi noterade under vår resa västerut nyligen att amerikanarnas fettskräck är i det närmaste total. Eller är det månne livsmedelsindustrin som lyckats dribbla bort konsumenterna helt? Vet inte vilket. I alla fall konstaterade vi att det var fullständigt omöjligt att hitta ordentliga mejeriprodukter. Det gemensamma för hela utbudet var: 99% fettfritt.

Kostdoktorn Andreas Eenfeldt, som för övrigt har en läsvärd blogg, har noterat precis samma sak. Han skriver om sina erfarenheter här.

Då är också skidsäsongen öppnad för min del. Varken tidigt eller sent, utan exakt  samma datum som i fjol.

Det 900 m långa spåret i Vörå är i perfekt skick. Det verkar dock som att åldern tar ut sin rätt. Jag orkade endast 15 km i dagens debut. Men det duger ändå bra.

Jag lyfter på pipon åt spårmakarna i Vörå. De är proffs. Säsongkort finns att köpas på Norrvalla.

När ni skall tillverka en äkta Max ”Classic” kycklingburgare behöver ni åtminstone följande ingredienser. Mörkt fiberrikt bröd, äppelrökt bacon, senap, majonnäs och Cheddarost. Dessutom behövs:
E160b, färgämne
E621, smakförstärkare.
E471, stabiliserings- och förtjockningsmedel
E472e, stabiliserings- och förtjockningsmedel
E170, färgämne
E 300, antioxidationsmedel
E451, natrium- och kaliumtrifosfater
E250, konserveringsmedel.
E1422, majsstärkelse
E412, stabiliserings- och förtjockningsmedel
E410, stabiliserings- och förtjockningsmedel.
E331, antioxidationsmedel
E339, antioxidationsmedel
E452, natriumkarbonater
E200, konserveringsmedel
E160a, färgämne
E160e, färgämne
E 322, antioxidationsmedel
E 270, mjölksyra
E415, stabiliseringsmedel

Alternativt kan ni satsa på att göra en McDonald’s Chicken Tasty. Den är enklare. Till den behövs endast 14 tillsatsämnen.

New York-temat med några bilder.

För en dryg vecka sen gjorde vi en dagstripp till Washington. Ett besök i huvudstaden låg ju till hands när vi ändå var i närheten. Och det visade sig att dagen blev intressantare än jag vågat hoppas. Ett tack till Mrs Ford för en fin guidning.

Washington är till utseendet en lite annorlunda stad med många minnesmärken, muséer, ståtliga byggnader och framför allt kända (politiska) byggnader.

Vi besökte bl.a Vita huset, Kapitolium, Lincoln Memorial, militärkyrkogården Arlington och minnesmärkena från vietnam- och koreakrigen. Visst var det lite speciellt att promenera framför Vita huset, just dagen innan presidentvalet.

På militärkyrkogården finns över 300 000 begravda. Och begravningar pågår kontinuerligt, ca 29 om dagen. Vi besökte John F. Kennedys grav där en evig eld brinner. Bredvid honom ligger hans fru, Jacqueline, en son och en dotter samt en bit ifrån hans bror Robert.

Minnesmärket från vietnamkriget är rätt anspråkslöst men ändå stiligt och imponerande. En stenvägg, nersänkt i gräsmattan, med ingraverade namn på stupade och saknade. En nyare skapelse är statyn över kvinnornas insats i kriget. Den var välgjord. Kolla in kvinnans ansiktsutryck på fotot intill.

Statyer fanns det gott om också vid minnesmärket över koreakriget. Jag tror att de var 19 stycken.

Innan vi åkte från Washington gjorde vi ett kort besök i muséet som presenterar flygets och rymdforskningens historia. Mycket imponerande! Det besöket var alldeles för kort, minst en hel dag hade behövts där. Jag hann dock fotografera en Apollo kapsel samt känna på en stenbit från månen. I Washington är det för övrigt gratis inträde till alla muséer.

Washington är definitivt värt ett besök. Helst med guide.

By the way, D.C. betyder District of Columbia

Kanske dags att presentera vår guide i New York. Begåvad, mångsidig, positiv och glad. Eva heter hon. Pratglad dessutom.

Loppet löptes för första gången 1970. Den gången enbart i Central Park. Det var 127 startande men endast 55 löpare kom i mål. Startavgiften var en dollar.

En av motionslöpningens frontfigurer Fred Lebow, numera avliden, hade en vision om maratonloppet som något stort. Han planerade en ny rutt och lyckades övertyga myndigheterna om möjligheten. Sedan 1976  har loppet haft sin nuvarande rutt.

Loppet går genom alla 5 stadsdelarna. Det är start vid den 1300 m långa Verrazano-Narrows Bridge på Staten Island. Det är mäktigt att känna hur den väldiga bron kommer i svängning under fötterna på 10 000-tals löpare. Efter bron följer stadsdelarna Brooklyn, Queens, Manhattan och via Bronx åter Manhattan med målet i Central Park.

Det är ca 100 000 som anmäler sig varje år, men endast 38 000 som ryms med. Det är lottdragning som avgör för amerikanerna. Deltagarna är kvoterade. Ca 1/3 av deltagarna kommer från new york-området, 1/3 från övriga delar i USA och 1/3 från utlandet. Researrangören i Finland har en kvot på ca 150 löpare medan Sverige har närmare 500. Vi deltog i år på den svenska kvoten. Nästa års lopp är redan slutsålt. Det gäller att vara ute i god tid om man vill med.

Det som kanske imponerar allra mest på mig är publikens helhjärtade engagemang. Den orkar heja och stötta på ett fantastiskt sätt. Dessutom finns det orkestrar, gospelkörer och band som spelar och underhåller längs banan.

New York City Marathon bjuder verkligen på mycket upplevelse.

Det finns mycket att se och upptäcka i New York. Men staden är stor och det handlar om verkligt långa avstånd. Jag brukar i allmänhet föredra att röra mig till fots, men i New York går det inte.

Det smidigaste sättet att förflytta sig är med tunnelbanan, eller Subway som den heter. Den är snabb, billig, synnerligen väl utbyggd och har en enorm kapacitet. Det finns över 460 stationer. Tågen kommer oavbrutet, man behöver inte vänta många minuter.

Den mest prisvärda produkten jag köpte under resan var ett tunnelbanekort, giltig  en vecka med obegränsad användning. Kostnad 25 dollar.

Baken bongad i New York.

En av New York Marathon-sponsorerna, Continental Airlines, passade på och skaffade lite extra PR genom att sponsra ett jippo kallat Friendship Race på lördagsmorgonen dagen innan maratonloppet. Det hela handlade om en 4 km lång jogginglänk med start vid FN-byggnaden och målgång i Central Park.

Alla 16 000 utlänningar som kom till New York Marathon blev inbjudna och det verkade nog som att de allra flesta tackat ja. Efter diverse väntande med ceremonier och tal drog jippot i gång vid 9-tiden.

Det var nog antagligen det  mest lättsamma och avspända loppet jag deltagit i. Riktigt kul. Friendship Race gjorde skäl för sitt namn.

på Macy’s i New York.

Macy’s anses vara världens största varuhus. Och jag försäkrar, det ÄR stort. Våningsytan motsvarar den sammanlagda ytan av ca 33 fotbollsplaner, fördelade på 9 våningar. Då kan ni fundera hur länge en varuhusrunda kan tänkas räcka om man vill se allt.

Macy’s är förvisso paradiset för alla shoppingglada (kvinnor?). Kläder kläder och åter kläder. Varvat med skor, väskor och kosmetik.

Själv gick jag runt nästan en hel dag utan att handla något. Men det berodde kanske på att vi hann bara till 4:e våningen.

I våra familiära småstäder, typ New York, händer det lätt att man möter bekanta. I en souvenirshopp stötte vi på rallyvärldsmästaren Marcus Grönholm.

Han hade åkt över för att heja på sin fru som sprang maraton. Damen på bilden hade också sprungit maraton. Fast om det är Marcus fru är jag inte säker på.

New York är numera riktigt trendskapande och profilerar sig allt mer som modestad.

Dessa häftiga modeller mötte jag på självaste Wall Street.

Om det var digitalt på Time Square så var det lite av det motsatta på Rockefeller Center. Åtminstone vad presentation beträffar.

Man lyfte upp tygpelare på skyskrapans fasad vartefter rösträkningen fortskred. Obama hade 333 elektorer bakom sig när jag stack hemåt vid 23:20 tiden.

Det var en upplevelse att få närvara vid några av New Yorks valvakor. De var av ett lite annorlunda format. Mycket folk hade samlats bl.a. vid Times Square och Rockefeller Center.

Det var en förväntansfull folkskara som samlades. Och glädjen var inte att ta miste på när det började bli klart att Obama skulle vinna. Det var mycket rop och skratt i den ljumma höstkvällen.

Tidigare i kväll blev det att kolla in New York Rangers och New York Islanders som möttes i en NHL-match. Det blev en ganska odramatisk historia. Rangers dominerade men Islanders vann.

Marcus Näslund reducerade i slutminuterna sedan Henke Lundkvist lämnat målet. Men det räckte inte till seger. Islandersmålvakten McDonald storspelade.

Det som förvånade mig lite var att hallen var fylld med nästan enbart rangerssupportrar, trots derbyt.

sitter vi på hotellrummet i nionde våningen vid Broadway. Vi tar igen oss lite efter en lång dag i Washington.

New York Marathon alltså. Avklarat låter kanske lite tvångsmässigt. Upplevt är nog ett bättre ord.

Det var en upplevelse, verkligen, att få löpa maraton, påhejad av 2 miljoner åskådare. Och inte vilka åskådare som helst, utan engagerade på ett alldeles obegripligt sätt. Dessutom var det drygt 300 miljoner TV tittare som såg loppet. Men om de hejade vet jag inte.

Vi var i alla fall 38 000 löpare som fick njuta av en fantastisk dag.

Mitt eget lopp var en blandning av löpning och fotografering. Själv tycker jag att jag hann någorlunda med båda.

Efter målgång sökte jag mig till östra sidan av Central Park för heja på min fru som också löpte. Men jag hann inte i tid, det visade sig att hon redan hade passerat. Det harmar ju förståss, men samtidigt är glad att det gick bra för henne.

Vi såg musikalen Mamma Mia för andra gången. Att det skedde på Broadway gjorde inte saken sämre.

Vilken regi och koreografi! Den bästa föreställningen jag någonsin sett.

Vi fick uppleva amerikanarnas halloweenfirande i kväll, riktigt live. NewYork borna, främst ungdomarna, verkar kunna ta ut svängarna ordentligt när det gäller Halloween.

Den största tilldragelsen var givetvis prideparaden som startade i Greenwich Village. Det var ett näst intill hopplöst företag att ens komma i närheten. Lyckades ändå få några bilder efter mycket travande i en hopplös trängsel.