Debatten efter kauhajokitragedin börjar mattas av. Mycket har skrivits i ämnet, även här på bloggen.
Det finns många åsikter om orsaken, och många åsikter om vad som bör göras. Själv hör jag till dom som inte tror på några enkla patentlösningar. Det handlar om en alldeles för komplicerad problematik.
Vi lever i ett sårbart teknologisamhälle. Vi har just inga möjligheter att skydda oss mot terrorattacker och massakrar typ dem i Jokela och Kauhajoki. Vi kan inte lagstifta oss till ett säkert samhälle.
Människan är en skör varelse. Störda människor har alltid funnits och kommer sannolikt alltid att finnas. Vi bör självfallet ha en tillräcklig vårdapparat som tar hand om just dessa.
Det oroväckande är om vi bidrar till att producera dessa avvikande typer. Dagens samhälle är ett konkurenssamhälle med hårda villkor. Materialismen är ledstjärnan. Det blir allt viktigare att vara något och att kunna hävda sig.
Vilka värderingar får våra unga med sig i livet? Här spelar uppväxtmiljön en väsentlig roll. Min förhoppning är att hemmet och skolan skall kunna fokusera på mjuka värden som åtminstone inte ger näring åt avundsjuka och hat.
Bogart 
Man måste satsa på ett samhälle där familjerna är det viktigaste! Att barnen mår bra hemma och får vara hemma tillräckligt. Det hjälper inte att skutta över barnen på samhället om föräldrarna mår dåligt. Förrut fanns det hemvårdare som kom hem och hjälpte till i barnfamiljer då det behövdes, nu finns dessa bara till för åldringsvården. De behövs visserligen där också, men inte enbart där! Tror man måste börja på gräsrotsnivå, inte först i skolåldern. Dvs förebyggande åtgärder. Och vi behöver dessutom sakta ner på den hårda takten i vårt samhälle. Men hur?
Ja, familjen skall väl ses som samhällets byggstenar. Men alla som har med barn och ungdomar att göra är delaktiga i ”fostrargärningen”, och helst på ett samstämmigt sätt.
Yes Bogart! Mycket bra skrivet
Tack!
Bra inlägg! Jag skrev oxå ett inlägg ung. med samma uppfattning.
Tack!