i New York City. Med gemensam morgonjogg i Central Park. Yes!

Hobbyrummet fick en liten ansiktslyftning. Jag blandade friskt både inhemsk och utländsk tapet av varierande kvalitet. Dyraste tapeten hittills i dethär huset!

Idag var det äntligen dags för en långlänk, en av säsongens allra sista får man förmoda. För att inte behöva löpa långlänken helt ensam sökte jag mig till Niinisalo. Där arrangerades nämligen det 4:e Kankaanpää Maraton, med drygt 600 deltagare.

Banan var lätt och arrangemangen fina. Vädret var dessutom soligt och vackert. Lite kyligt vid start men temperaturen steg på eftermiddagen till ca 7°. Ett litet extra plus ger jag arrangören för en stilig medalj.

Jag lyckades hålla ett jämnt tempo loppet igenom. Och därmed kan man väl inte vara annat än nöjd.

Nu blir det att invänta maratonsäsongens avslutning. Det blir om två veckor.

Det är inte allt för ofta jag är är i Niinisalo. Senast jag var där var för 35 år sen. Den gången stod jag mest stilla. På vakt i arméns gråa.

Fick traditionsenligt en T-skjorta i samband med Ruskamaraton tidigare i höst.  Jag tänkte nog för mig själv att den här kommer jag inte att använda. Färgen föll inte direkt i smaken.

Av någon anledning kom jag att prova den i alla fall. Kanske den inte var så dum ändå? De facto har jag hunnit använda den en hel del.

Man(nen) kan tydligen ändra sig!

En av de få gånger det känns sådär halvbra att vara fattig.

Vårt ”postkontor” finns åter mitt i byn. Det flyttade nyligen in i vår sprillans nya mataffär.

För någon dag sen var jag till affären och handlade. Där fick jag en konkret påminnelse om något jag egentligen redan visste. Vi lever i ett teknologisamhälle och helt på teknikens villkor.

Jag råkade nämligen se och höra när några kunder försökte få ut sina postpaket. Det lyckades inte för någon av dem därför att datorn krånglade.

Kunderna stod där med sina lappar. Expediten skulle ha haft en enkel match att räcka över paketen, som fanns på hyllan 2 m ifrån. I stället stod hon och förklarade att datorn är sönder.

Är det så här vi skall ha det?

Debatten efter kauhajokitragedin börjar mattas av. Mycket har skrivits i ämnet, även här på bloggen.

Det finns många åsikter om orsaken, och många åsikter om vad som bör göras. Själv hör jag till dom som inte tror på några enkla patentlösningar. Det handlar om en alldeles för komplicerad problematik.

Vi lever i ett sårbart teknologisamhälle. Vi har just inga möjligheter att skydda oss mot terrorattacker och massakrar typ dem i Jokela och Kauhajoki. Vi kan inte lagstifta oss till ett säkert samhälle.

Människan är en skör varelse. Störda människor har alltid funnits och kommer sannolikt alltid att finnas. Vi bör självfallet ha en tillräcklig vårdapparat som tar hand om just dessa.

Det oroväckande är om vi bidrar till att producera dessa avvikande typer. Dagens samhälle är ett konkurenssamhälle med hårda villkor. Materialismen är ledstjärnan. Det blir allt viktigare att vara något och att kunna hävda sig.

Vilka värderingar får våra unga med sig i livet? Här spelar uppväxtmiljön en väsentlig roll. Min förhoppning är att hemmet och skolan skall kunna fokusera på mjuka värden som åtminstone inte ger näring åt avundsjuka och hat.