Ja, det satte Vasabladets Annika Aho idag i sin kolumn. Läs den alla ni som har tillgång till Vasabladet. Det handlar om jogging.

Med en snart 30 årig personlig erfarenhet av jogging vill jag påstå att det fanns substans i texten. Dock väl medveten om att motionsformen inte passar precis alla.

Livsmedelspriserna har stigit kraftigt på senare tid. Dock inte priset på potatisen som är den tredje största grödan i världen. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation slår nu ett slag för potatisen och utser 2008 till potatisens år.

Tanken är att potatisen skall odlas ännu mer globalt sett och få större betydelse för världens svältande befolkning. Potatisodlingarna är bevisligen energitäta.

Idén har också fått kritik, eftersom studier visar att potatis ökar risken för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. En framstående forskare vid Harvard, Walter Willet tycker t.o.m. att initiativet är oansvarigt. Sett ur västvärldens perspektiv är det kanske lätt att hålla med.

Här handlar det om två globala problem, nämligen överflödet och fetman som ställs mot fattigdom och svält. Skulle det inte vara logiskt att anta att receptet eventuellt är olika när dessa problem skall lösas?

i serien media och journalistik. Här kommer delar av Iltalehtis dagsfärska bidrag till OS rapporteringen.

Visst förnimmer man den sanna olympiska andan?

Jag vet inget om journalistik. Åtminstone förstår jag mig inte på den. Borde förståss ha så mycket förstånd att jag håller tyst då. Men inte ens det kan jag.

Jag tänker nu på svenska sportjournalister och OS-rapporteringen. Sverige jagar febrilt medaljer. Brottaren Ara Abrahamian vann en bronsmedalj. Den kastade han bort och blev därefter diskad. Den bedriften blev han lovordad för. En sumpad medalj för Sverige gjorde honom till hjälte.

Häcklöperskan Susanna Kallur jagade också en medalj. Hon fick ingen för hon snubblade och föll. Nu är hon den riktigt stora svikaren och hackkycklingen. Journalisternas frågor haglar medan tårarna rinner.

Medaljen som Sverige redan vunnit behövdes alltså inte. Medaljen som man ännu inte vunnit, den skulle ha behövts. Allt enligt framställningen i svensk media. Som sagt, journalistiken förstår jag mig inte på.

Har ända hittills trott att Vasabladet och Österbottens Tidning skulle vara seriösa dagstidningar. Efter att båda har denna nyhet som förstasidesnyhet på nätet är jag synnerligen tveksam. Är jag helt vilsen? Första april torde det inte vara heller.

Kanske dags att säga upp både Bladet och bloggen.

Idag löptes Helsinki City Maraton, för 28.e gången. Där brukar jag vara med, men tyvärr inte i år. Kroppen har sagt ifrån hela sommaren när det gäller löpning. Jag vet inte varför. Att göra något med våld går inte. Lite har jag försökt mana på, men nej.

Idag arrangerades det 75 km långa Nykarlebyloppet på cykel med över 200 deltagare. Och Nykarleby bjöd på ett mycket bättre väder än Helsingfors. Cykelloppet fick tjäna som ersättare för maratonloppet. Av någon anledning har kroppen accepterat cyklingen bättre än löpning i år. Fast någon cyklist är jag inte, kommer säkerligen inte att bli heller.

Men det blev en rätt angenäm tur i Nykarlebynejden. Jag gjorde ett optimistiskt försök att följa tätklungan från start. Men efter knappa 20 km halkade jag efter. Ett resultat av slarv, orutin, ouppmärksamhet och bristande självförtroende.

Resten av loppet blev en relativt lätt resa, fast ryckigt och knyckigt. Samarbetsvilja saknades nästan helt i vår 7-mannaklunga. Sluttiden blev 8 sekunder bättre än i fjol. Det tyder väl på stabil form, eller hur?  🙂

som vanligt. Drygt ett dygn försenad skall jag nu lägga upp några bilder från gårdagens happening, -Konstens natt.

Besökte bl.a. Ateljé Torni, Konsthallen, Rolf Holms ateljé och Vaasan Yrittäjäts kontor. Där träffade jag självaste Juhani Palmu.

Givetvis blev det att kolla in Samba Sisters svängiga framfart genom stan. Lika obligatoriskt var Gubbrockarnas uppträdande i Inre hamnen. Inte så rockigt och svängit där som vanligt. Men mycket folk.

Enda negativa med Konstens natt är att man inte hinner just med något under en kvällsstund. Man missar faktisk det mesta.

Besökte äntligen bostadsmässan igår. Mest av nyfikenhet utan några större ambitioner. Mässområdet var en mycket blandad kompott, fast snyggt och stiligt. Det som förvånade lite var de många opraktiska och dåliga lösningarna. Utseendet verkar vara klart viktigare än funktionaliteten. Och hur har folk råd med dessa hus?

Byggandet på havsstranden har lovprisats i de flesta sammanhang. Men vilket hav? På sin höjd kan man tala om havsnära boende. Att bo på stranden till gyttjepöl är något jag inte värderar speciellt högt. Men jag har ju alltid haft ”stinnt ti fata”.

Så heter välkomstdrinken här på holmen. Den serverades också idag.

Smaken kan jag tyvärr inte bjuda på här på bloggen. Men såhär ser den ut. Glaset bör fyllas ända upp till horisonten.