Årets skidsäsong börjar vara till ända. Visserligen snöar det ordentligt just nu men kanske det ändå är dags att sammanfatta.

En sökning i träningsdatabasen visar att den gångna vintern är en av de sämsta under de 12 år som jag har sysslat med motionsskidåkning. Och då menar jag kvantitetmässigt vilket givetvis beror på den snöfattiga vintern. Det är första vintern på 9 år som jag inte får ihop ens till 1000 km. Normalt ligger antalet timmar på skidor runt 100 eller mer. I vinter blev det endast 67 timmar.

Men det finns också positiva saker. Det blev glesare än vanligt med träningspassen på skidor eftersom det var långt till spåret. Andelen alternativa träningspass var större än normalt. Kroppen svarade därför bra på den träning som den fick och jag är mer än nöjd med vad den presterade. Kompletterande träning verkar inte vara bortkastad.

Det blev endast tre långlopp. Men de var dessto bättre. Loppen i Tjeckien och Schweitz är oförglömliga upplevelser (åtminstone fram till demensen?).

Och så kan jag glädja mig åt två nya stämplar i Worldloppet-passet. Jag hade ju snudd på tre, men Tartumaraton blev inställt.

Fast skidsäsongen är inte helt slut. En lapplandsvecka återstår ännu. Den kommer kanske att snygga till siffrorna lite.