Vi har en fin tall som växer alldeles intill terassen på sommarstugan. Den har nog många år på nacken och jag skulle önska att den får stå kvar länge än. Det är ju ett billigt nöje att kunna njuta av en tall.
En gång för några år sen när jag beundrade den krokiga tallen såg jag något som väckte min uppmärksamhet. Man kunde se hur några korn trämjöl med jämna mellanrum kom nerdalade ur ett hål i stammen. Vid närmare undersökning visade det sig att det var myror som stod för den trätransporten. Vem har inte hört att myror är flitiga? Och flitiga var dessa individer också, för under tallen fanns en prydlig hög med finmalet trämjöl. Vad som hände inne i tallen vet jag inte, men myrorna stack ut huvudet ur tallen, tömde lasten och försvann åter in i tallen. Trafiken fortsatte oavbrutet.
Jag ville ju inte att vår fina tall skulle försvinna och bli trämjöl. En radikal åtgärd från min sida gjorde slut på det roliga för myrornas del.
Nu i sommar har trämjölsproduktionen och transportören kommit igång igen. Högen under tallen är inte så stor ännu men den växer.
Tarttis tehdä jotain…
Bogart 
För att ta det positivt så skulle du ju aldrig(?)blivit en sån naturfotograf om inte myrorna varit där och så kan du ju göra en tavla av tallen innan den rasar.Men jag tror knappast att myrorna far iväg med tallen sålänge du lever…Otrevligare är det att ge dem gift.
Någon naturfotograf är jag knappast, men jag håller med om att myrorna var orsaken till fotograferandet denna gång. Underskatta inte dessa stålmyror, de malar på bra. Säkrast kanske att fundera på tavlan i alla fall (borde kanske skynda mig).