Det
blev att besöka Karlsplan och Europa Cupen i friidrott i dag på
eftermiddagen. Det var fina tävlingar i ett härligt väder med många
världstjärnor på plats.

Finland hade lag både i dam och herrtävlingen. Dagens positiva
överraskning var Johanna Manninen som vann 100 m på en bra tid. Övriga
finländska grensegrare var Mari Järvenpää, Jussi Heikkilä och Tommi
Evilä.

Jag lyckades fånga flera världs- och olympiska mästare på bild. De var alla svenskar, det kan inte hjälpas.

Min kära fru var i diket idag igen. Jag har sett henne där tidigare
också. Egentligen har jag inget emot det, för hon vårdar ju diket
riktigt fint.

Jag har väl mera skött gräsmattan medan hon har skött rabatterna,
inklusive diket. Båda har vi väl lyckats någorlunda för både gräsmattan
och diket har blommat fint i år.

Fast själv njuter jag faktiskt mera av diket än av gräsmattan. Generös eller…?

Trevlig midsommarhelg!

inledde midsommarfirandet redan i kväll med en gemensam länk i Särkimo.

Maratonblåbären, ett motionssällskap med medlemmar från vasatrakten,
har kört en gemensam veckolänk oavbrutet i 25 år. I ur och skur.
Länkarna har startat från  lite olika ställen i Vasa under åren.
Fin omväxling till våra normala rutter fick vi i kväll när vi
länkade i en lite annorlunda miljö i Särkimo.

Efter länken blev det en liten båttur till holmen där bastun och
grillen väntade. Kvällen blev en riktigt lyckad och trivsam samvaro. Vi
hann se solnedgången innan vi bröt upp.

Trots en anspråkslös länk på ca 10 km, tyckte Päivi att kvällens länk
var en av våra allra bästa. Det var ett gott betyg. Vi har ändå 
hunnit med rätt många genom åren.

Jag hade nöjet att som åskådare följa med motionsjippot Nice Run  i kväll i Sandviks parken. Tillfället var enbart för kvinnor. Över 1000 damer hade mött upp. Inte alls illa.

Precis lagom till starten upphörde dagens regn. Och det räddade nog en hel del. Deltagarna tog sig runt en ca 5 km lång bana till fots i egen takt. Flickorna såg ut att trivas. Marco Bjurström höll låda, så det kunde knappast bli långtråkigt. Och picnicen efteråt höjde väl stämningen ytterligare. Fast en något varmare kväll hade jag nog unnat tjejerna.

Lite mera publik kunde ju ha mött upp. Var höll gubbarna hus? Det är sällan man får se 1000 kvinnor  som har löptid samtidigt. Åtminstone i Vasa.

Very Nice.

Jag startade ju ett cykelprojekt för två månader sen. Avsikten var att ta reda på om en gammal hund trots allt kunde lära sig sitta. Projektet är nu drygt halvvägs, så en mellanrapport är kanske på sin plats.

Övning ger färdighet heter det visst. Eventuellt ligger det en liten sanning i påståendet, för vissa saker går lättare nu än då jag började. Benen känns starkare, korsryggen blir inte lika sjuk, vaderna krampar inte lika ofta och höger axel domnar mindre.

På minussidan kvarstår problemet med en ömmande bak och med fötter och händer som domnar.

Sammanfattningsvis: Jag är nöjd att ha klarat av 2,5 timmar i sadeln som längst. Det räcker för mig, åtminstone i halvtid. Ambitionen har inte varit större.

Plock ur motionsdagboken visar följande siffror.

Period: 13.4.2007…12.6.2007
Antal cykellänkar: 18
Cyklat totalt: 849,1 km
Tid i sadeln: 32 h, 17 min, 25 sek
Längsta länk: 75 km
Kortaste länk: 15 km
Medellängd på länk: 47,1 km
Medelfart: 26,2 km/h
Medelpuls: 139

Slutrapport är att vänta i slutet av juli.

Det behövdes lite sommarvärme för att locka ut skidåkarna. Dagens länk
från Tropiclandia till Sundom och tillbaka mätte 18,6 km. Kortbyxor var
dagens plagg.

Jag tittade till villan ute på holmen i går. Årets första besök är
alltid lite spännande. Man vet aldrig vad naturen hittar på under
vintern.

Det var dock ingen större katastrof som väntade. Men ägodelarna fanns utspridda på ett lite större område än normalt.

Bryggan som är byggd extremt högt över normalvattennivå hade osannolikt
nog haft känning av högvattnet i januari. Den var lite ur läge och stod
snett. Men den fogade sig snällt med hjälp av en järnstång och lite
muskelkraft.

Ända sedan vi började bygga villan har vi helt ofrivilligt varit
indragna i en fight om stället. Vi tycker ju att villan tillhör oss
medan svalorna tycker att den är deras. Vi skulle vara villiga att
kompromissa om saken bara de skulle låta bli att bygga ovanför
huvudingången. Men tillsvidare är de omutliga. Deras skithög på
terassen är alltid en prövning för min humor. Så också igår.

En del av min kanotbrygga hittade jag rejält kantstött i skogsbrynet.
Men bryggan lyckades jag montera utan att falla i sjön. Telefonen hade jag
för säkerhets skull i förvar på stranden under tiden.

Min flotte hade även den sökt sig till skogs. Men den kan nog rätt enkelt huggas loss därifrån.

Såhär ser vår gårdsplan ut nuförtiden. Tidigare kallade vi den gräsmatta.