Varvade morsdagsfirandet  idag med lite naturupplevelser. Det fick bli fågelskådning.

Jag är ingen van fågelbongare. Men min intuition sade att Sandviksjön i Terjärv kunde vara ett bra ställe att börja med.

Intuitionen svek inte. Genast när jag steg ur bilen hörde jag
fågelsången. Och där, på tuvorna i norra ändan av sjön fick jag se den,
skrattmåsen. Till och med flera på en gång! De låg och tryckte för det
mesta, men av ren artighet uppvisningsflög de lite så att jag kunde
fotografera.

Det fanns kanske 5000 individer bara på dehär tuvorna. Senare i sommar
när äggen är kläckta är antalet minst det dubbla. Och fågelsången ännu
mäktigare.

Jag har alltid tyckt att människorna bor så fint vid Sandvik. Lugnt, fridfullt och sagolikt vackert. Jag är inte så säker på det längre.