Att hitta en lunchrestaurang i Borgå visade sig svårare än vi trott. Efter en halv timmes letande gav vi upp och gick till vårt standardcafé. Det behövde vi inte ångra, denna gång heller.
Något lunchbord hade de inte men salladen som vi beställde var bra. Riktigt snyggt serverad om jag får säga min mening.
Snyggt upplagd salladstallrik på Cabriole.
Vilka intryck fick jag av Japan efter mitt första besök i landet? Här kommer några tankar.
• Att Japan är ett framgångsrikt industriland och duktig på teknik har vi blivit medvetna om. Det är något som också syns tydligt i det japanska samhället. Sinnrika tekniska lösningar förekommer lite överallt. Och all teknik ser ut att fungera!
• Japanerna är pedantiska. Det har ordning och reda. När man ställer ner sitt bagage skall det helst stå i prydliga rader. Står man i kö gör man det på ett visst sätt.
• Japanerna är artiga och vänliga. Det är mycket bugande och bockande.
• Det finns mycket personal överallt. Japanerna har tydligen inte ännu kommit på att sanera bort folk. Det finns alltid någon till hands om du behöver hjälp. Och hjälp behöver man.
• Man ser inget skräp någonstans, det är obegripligt snyggt och prydligt.
• Japan har en helt annorlunda kultur jämfört med vår. Det mesta är nog exotiskt i våra ögon.
• Japanernas engelskakunskaper är obefintliga.
Dessa funderingar skall inte ses som någon absolut fakta. Det handlar enbart om personliga intryck.
Fakta är däremot att Japan har vänstertrafik och att Tokyo är världens dyraste stad enligt färsk statistik.
Typisk japansk toalett. Tekniken spelar en framträdande roll också här. Av faciliteterna uppskattade jag endast den uppvärmda sitsen. Och värmen gick självfallet att reglera från panelen.
Efter några timmars flygning från Köpenhamn mot Japan flög vi över Ryssland i närheten av Norra ishavet. Det var kväll, ljuset i planet var släckt och de flesta sov eller försökte sova. Själv satt jag och läste. Plötsligt blev det trafik i den vänstra gången där jag satt. Ett ivrigt tjatter uppstod. Passagerarna bestod till 90% av japanska turister. Folk kikade av någon anledning ut i den becksvarta natten. Och fotograferade! Så småningom fick jag klart för mig vad det handlade om. De såg norrsken.
Det var ont om lediga fönster att titta ut igenom. Ingen japan avstod frivilligt sin lilla glugg nu. Vädjande blickar riktades då mot mig. Några japanskor som köade i gången frågade då om de fick titta i mitt fönster. Jovisst det gick ju bra. Och så kastade de sig över mig, en efter en för att titta ut och fotografera norrskenet. Det var sen ingen måtta med tackandet och bugandet som jag fick motta bara för att jag lånade ut mitt fönster.
Jag råkade läsa alldeles nyligen hur fascinerade japanerna är av norrsken. För många är det något övernaturligt och magiskt. Det flygs till och med charter mellan Tokyo och Kiruna enbart för norrskenets skull.
Det handlar om rejäla plan när japanerna flyger inrikes. Sätena på bilden är för oss som reser i ekonomiklass. Det finns ytterligare en våning ovanför med businessklass.
Inrikesflyg från Sapporo till Tokyo med Boeing 747.
från ett hotellfönster i Tokyo.
Utsikten från 23:e våningen på Hotel Grand Palace
Sushi är något jag aldrig ätit tidigare, mig veterligen. På senare år har jag haft på känn att min debut på detta område för eller senare närmar sig. När jag nu befinner mig i Japan var det verkligen läge. Var passar debuten bättre än i sushins födelsestad Tokyo?
Några andra personer hade visst samma funderingar. Vi blev åtta gubbar till slut som igårkväll samlade mod och sökte upp en lokal matservering med sushi på menyn. Det var ingen stor restaurang, det fanns visst 12 platser totalt.
Alltså vi beställde sushi för 8 personer. Men i det skedet uppstod tydligen ett litet missförstånd. Istället för 8 portioner råkade vi beställa en en 8 rätters sushimiddag. Så man kan gott säga att det blev sushi för hela slanten. Det tog en stund innan vi hunnit igenom alla 8 rätterna. Vi är inte så vana med pinnar ännu.
Det blev en kväll att minnas! Gott var det också, åtminstone det mesta. Och mätta blev vi, det är säkert.
Besöket i Sapporo är över för denna gång.
Sapporo ligger på ön Hokkaido i den nordligaste delen av Japan. På Hokkaido bor ca fem miljoner människor varav över en miljon i Sapporo. Så Sapporo är en riktig storstad.
Sapporo bjöd på många nya och intressanta erfarenheter under detta mitt första besök i Japan. Mycket är annorlunda jämfört med hemma. En av de mest påtagliga utmaningarna för en utlänning är språket och det helt annorlunda alfabetet. Det mesta i informationsväg är skrivet endast på japanska. Inte ens matlistorna på många ställen gick att få på engelska, vilket är lite överraskande. På tåg- och metrostationerna fanns stationsnamnen till all lycka skrivna också på engelska. Annars hade det nog varit rätt hopplöst att ta sig fram. Överlag kunde folk, även inom serviceyrken, väldigt dåligt engelska. Detta är också lite överraskande med tanke på att turismen är den största näringen på Hokkaido.
En stor tilldragelse i Sapporo är snöfestivalen som börjar i morgon. Då väntas ett par miljoner besökare. Mycket kretsar då kring is- och snöskulpturer som byggts i en park mitt i centrum. Det hade varit kul att uppleva detta. Det rådde en febril aktivitet runt konstverken så här dagarna innan. Det verkade vara aktiviteter nära på dygnet runt. Och det var förvisso sevärda byggen som skapades.
Sapporo verkar erbjuda ett bra och behagligt vinterväder. Temperaturen håller sig endast några grader på minus och det blir inte kallare än -15 grader.
Enligt den japanska kalendern är 3 februari den sista vinterdagen. Så jag hann precis uppleva uppleva slutet på vintern. Idag är det alltså första vårdagen och vad passar bättre än att då dra vidare till våren i Tokyo. Hörs därifrån.
Storstaden Sapporo ny night
Efter en lite knackig natt står nu frukost närmast på programmet. Tidsomställningen gör sitt till att det vill blir lite si och så med sömnen. Dessutom var det jordbävning här i natt. Jag vaknade av att sängen ”råskade”. Riktigt obehagligt faktiskt.
Enligt DN:
”En kraftig jordbävning skakade på lördagseftermiddagen svensk tid ön Hokkaido i Japan.
Enligt de första uppgifterna ägde jordbävningen, som hade en styrka på 6,9 på richterskalan, rum på land och någon tsunami riskerar alltså inte att utlösas.
Jordskalvet ägde rum på 120 kilometers djup rapporterar den japanska meteorologiska tjänsten. Närmaste stad, Obihiro, ligger bara 15 kilometer från epicentrum och där kunde invånarna känna av det en minut långa skalvet som utlöstes klockan 23.17 lokal tid.”
Men som sagt, nu frukost. Sedan till starten.
i Sapporo efter ett kort uppehåll i Tokyo. Jag byter inte bara flyg i Tokyo, utan också flygfält. Jag kom till Narita på förmiddagen, tog bussen till Haneda, nästan 100 km, och fortsätter till Sapporo om en stund.
Mot soluppgångens land
väntar. Det ser ut att bli med Freydis Viking.
på Tuikku idag. Det var fullsatt och det rådde en varm stämning. Fast ute var det kallt, riktigt kallt. Men nog så vackert.
Tuikku juldagen 2012
Klicka för större bild!
Det blev som vanligt att vifta runt lite med kameran också när vi var i Köpenhamn. Ingen större inspiration ville infinna sig, vilket möjligtvis kan bero på den mörka årstiden. Så det blev mest att skjuta från höften.
Alltså cyklisterna i Köpenhamn.
Att cykeln är ett vanligt transportmedel i Köpenhamn hade jag hört om. Men att det skulle finnas så många cyklister överraskade rejält. Det bara vimlade av dem, åtminstone i rusningstid. Att man inte hamnade under någon cykel är närmast ett under. De kom precis från alla håll. Och det var faktiskt tillåtet att cykla mot trafiken på enkelriktad gata.
Det fanns alla möjliga konstiga cykelmodeller. Intressant att få se cyklar som inte ens visste att fanns. Men den traditionella mummocykeln var klart vanligast.
Att det cyklas är ju verkligen positivt. Inte minst för miljön. I största möjliga mån skall jag låta mig påverkas av det jag såg.
Cyklister i Köpenhamn.
Närmast ett måste vi kan komma är att se Den lilla Havsfrun
Den lille havfrue. Bronsskulptur gjord 1913 av skulptören Edvard Eriksen (1876–1959).
Jag bytte tillfälligt snöunderlaget i Lappland mot barmark i Köpenhamn. Vi har nu i dagarna två strövat runt, bl.a på Ströget. Det gör andra också.
För exakt fyra år sen befann vi oss i New York. Då var det också presidentval. Att få möjligheten att på ort och ställe delta i en amerikansk valvaka och följa New York-bornas firande i novembernatten är något som etsat sig fast i minnet.
Tisdagskvällen inleddes helt opolitiskt med ett NHL-derby i Madison Square Garden. Den föga dramatiska matchen vanns av Islanders efter att Henke i rangerskassen släppt in två mål.
Efter hockeymatchen sökte vi oss till Time Square. Mycket folk hade samlats för att ta del av valresultaten som i realtid flashades på jätteskärmarna. En rätt imponerande upplevelse.
Lite senare på kvällen promenerade jag vidare till Rockefeller Center. Dit for jag ensam för mitt sällskap dittills under kvällen, mannen av solskensfolket alltså, ville hem och sova. Eller så något annat.
Vid Rockefeller Center var det också stor folkfest. Där hade man en sevärd presentation av valresultatet. Ett helt ”analogt” system skulle man kunna säga. Två tygpelare hissades upp längs skyskrapans fasad i takt med att rösträkningen fortskred. När Obamas pelare nådde upp till ointagliga 270 elektorer bröt jublet lös.
Att Obama var New York-bornas favorit den gången råder ingen tvekan om. Det var mycket tjo och hej i natten när jag återvände till hotellet.
någonsin har jag varit på en södernresa utan att ha sprungit en enda meter. Det känns faktiskt lite dystert.
Min förhoppning är dock att knäet ännu skall repa sig såpass att jag kan jogga, åtminstone lite. Under tiden gläder jag mig åt de otaliga strandpromenader vi gjorde barfota i vattenbrynet. Det var inte illa det heller.
Det bästa med södernresorna är nog värmen. Allra mest uppskattar jag ljumma kvällar. Vår vistelse här på Kreta har bjudit på makalös värme, inte bara dagtid utan också på kvällarna. Att kunna sitta på terrassen iklädd bara badbyxor när skymningen faller är obeskrivligt skönt.
Hemma använder vi just inget bulla alls till kaffet. Men här på Kreta har vi andra vanor. Vi kan inte motstå frestelsen att dela en sockermunk till eftermiddagskaffet. De är bara för goda!
Detta galleri innehåller 9 bilder.
I fredags gick vi Samariaravinen. Den bjöd på några överraskningar, närmast på grund av att jag inte tagit reda på fakta innan vi for. Något jag vanligtvis brukar göra. Rutten var mycket brantare utför än jag gissat, underlaget var ställvis sämre än jag trott och det blev mycket mera sol och värme än jag förväntat mig. Men ravinen överraskade positivt genom sin storslagenhet. Naturen var mäktig!
Samariaravinen anses vara Europas längsta med en längd på drygt 16 km. Den går genom Samaria nationalpark. Nationalparken och vandringsleden grundades speciellt för att skydda den kretenianska bocken. Och satsningen har ju lyckats för bocken ser man under vandringen. De flesta ser man på ett ställe som heter Samaria drygt halvvägs.
Underlaget var bitvis mycket stenigt. Det gäller att ha någurlunda bra på fötterna. En flicka som inledningsvis höll vårt tempo gick i flipflops. Det var ett verkligt konststycke.
Ravinen är endast tre till fyra meter bred på sitt smalaste ställe. Där kantas ravinen av 500 meter höga bergväggar. Annars är ravinen tillräckligt bred för att solen skall tränga ner. Och just det blev dagens stora utmaning. Det var verkligen varmt. Temperaturen lär ha legat på 34-35 °C i slutskedet. Värmen gjorde att vi skyndade igenom på knappa fem timmar. Annars borde vi ha gett oss tid att njuta mer av den storslagna naturen. Väl framme väntade sen ett skönt dopp i Libyska havet.
Ravinen bjöd på en ordentlig utförsbacke. Vandringen startade på 1200 meters höjd för att sluta på havsstranden. Det är till fördel att ha båda knäna i skick inför den resan.
Santorini är en intressant ö. Förutom att holmen är sagolikt vacker så är den också mytomspunnen och har en dramatisk historia. År 1613 f. Kr. (hur vet man det?) inträffade en gigantisk explosion i öns vulkan och holmen spjälktes i flera mindre öar. Vid explosionen uppstod en väldig flodvåg som spred stor förödelse i omgivningen. Bl.a förstördes Knossos på Kreta. En jordbävning förstörde dessutom holmen helt så sent som 1956. Hela ön består av lavasten.
Mystiken svävar över holmen genom flera kända romaner. Santorini har också förknippats med det sjunkna Atlantis. Också enligt Platon.
Nu är det dock turism som gäller på holmen. Grekerna har förstått Santorinis värde. Därom vittnar prisnivån rätt tydligt.
Greklandsreklamen bygger till största delen på material som fotograferats på Santorini. Det gäller också vykorten. Inget jag är förvånad över efter att ha sett holmen med egna ögon.
-Pärlan i Egeiska havet.
Helt oplanerat och plötsligt köpte vi båtbiljetter och drog till Santorini över dan. Det behövde vi inte ångra. Sju timmar i Santorini är inte mycket. Men det räckte för en guidad busstur med besök i städerna Fira och Oia.
Oia i norra ändan av ön är en verklig pärla. Mycket smakfullt och stiligt byggt.
Åter en dag med gassande sol och temperaturen runt 30-strecket. Kan det bli bättre?
Varma och fina dagar avlöser varandra. Kvicksilvret kryper över 30-strecket, vilket lär vara högt för årstiden. Men svalka hittar vi, vid polen, i havet och i kylda drycker.
